Fridolin tillbaka på sin gamla skola

Gustav Fridolin, Gustav Fridolin!

Hejarropen ekar över skolgården.

Det har spridit sig bland de äldre eleverna på Vittsjö skola att Gustav Fridolin (MP), Sveriges nya utbildningsminister, ska komma på besök, och nu väntar eleverna med spänning vid en av parkeringsplatserna.

Klockan har redan ringt in men eleverna håller sig kvar.

– Kommer han i limousin? frågar en av dem.

En grå Volvo kör fram och parkerar. Ur kliver Gustav Fridolin, 31 år, på låg- och mellanstadiet själv elev på skolan i den lilla skånska byn, dryga två mil norr om Hässleholm.

Jag har också varit elev där.

Jag gick två klasser över Gustav och minns honom som en pratglad och engagerad ung kille som hellre diskuterade svåra ämnen än spelade fotboll som många av oss andra.

En tidigare klasskamrat hjälper mig att minnas honom:

"Gustav var väl lite mer klipsk än oss andra och gav sig in i diskussioner som vi andra inte begrep oss på alltid. Han var nog dock den som hade mest oordning bland sina böcker i bänken."

Nu ska vi ses igen.

Han välkomnas som en stjärna. Någon elev vill ha statsrådets autograf. Flera tar bilder med sina mobiltelefoner.

En annan elev försöker i all hast berätta om ett problem de har på skolans fotbollsplan med bollar som skjuts över stängslet och riskerar att träffa bilar. Nu vill de veta ministerns åsikt i frågan.

Gustav Fridolin tar sig tid att lyssna – trots ett hektiskt schema.

Han är på blixtvisit i Skåne över dagen. Avresa Stockholm med tåg på morgonen – under dagen ska det hinnas med två besök i olika skolor och en radiointervju. Vittsjö, byn där han växte upp och där hans mamma bor kvar, besöker han ofta, säkert en gång i månaden.

En elev i sjätteklass på skolan skrev brev till honom och undrade om han kunde besöka klassen. Det ville Gustav Fridolin gärna.

Men först har han satt av en dryg halvtimme med BT.

Platsen för intervjun är rektorn Pär Bengtssons rum precis i anslutning till lärarrummet.

– Här har jag varit inkallad flera gånger i mitt liv. Det känns lite speciellt, säger Gustav Fridolin och skrattar.

Stämmer det att du var den i klassen som hade mest oordning i bänken?

– Ja, det kan nog stämma. Och jag hade dålig ordning i böckerna också. Jag trivdes väldigt bra här i skolan, men jag kunde vara rätt stökig. Vi fick ha många ämnen tillsammans med andra klasser, för att spara pengar, och för mig blev det för många elever. Jag är väldigt tacksam att jag hade lärare som trodde på mig även när jag inte gav dem skäl till det.

Stora klasser och få lärare är aktuella frågor för Gustav Fridolin även i hans nya roll som utbildningsminister.

I förra veckan presenterade Miljöpartiet och Socialdemokraterna sin budget där fem miljarder läggs direkt på skolan – en stor del av pengarna går till fler anställda och mindre klasser i lågstadiet.

Vad är du mest nöjd över i budgeten?

– Det är de statliga satsningarna på fler anställda i skolan och höjda löner. Ska vi vända utvecklingen i skolan måste många fler vilja bli lärare och de måste kunna fortsätta att hålla uppe sitt engagemang genom hela lärarbanan. Att då värdera läraryrket, och att lärare har tid för det jobb man har, blir helt avgörande.

Är det mindre engagemang i dag bland nyutexaminerade lärare?

– Nej, jag tror att det handlar om att de dränks i en massa annat. De som kommer ut från utbildningarna är många gånger extremt brinnande människor som verkligen har valt lärarbanan för att man vill göra skillnad för unga människor. Man blir inte lärare för att få sitta till halv ett på natten och rätta prov eller göra dokumentation som är pålagd av någon annan och som man själv inte ser någon anledning till.

Hur ska bördan minska?

– Dels handlar det om att minska de statliga kraven, och där gör vi nu en del när det gäller åtgärdsprogram, alltså för de elever som behöver extra stöd. Man ska kunna ge mycket mer stöd utan att sätta in riktiga åtgärdsprogram.

Enligt Skolverket har i dag över 20 procent av pojkarna i årskurs nio ett åtgärdsprogram, vilket har inneburit att mycket av lärarens tid har gått till dokumentation i stället för faktiskt stöd till eleven.

Vad gör ni mer för att minska det administrativa?

– Vi vill att man minskar de nationella proven och rättar dem centralt, och digitalt. Det var någon som hade räknat ut hur mycket tid det tog att kopiera de nationella proven... Det är extremt mycket tid som går till helt onödiga uppgifter i ett av världens mest digitala länder.

En av Gustav Fridolins lärare på Vittsjö skola, som han känner särskild tacksamhet för, heter Filippa Esayas, nu 83 år och pensionär.

– Engagemanget fanns, sedan var hon fantastisk på att se alla. Hon lyckades förstå sig på varenda unge, vilket ju är extremt imponerande. Men ska lärare klara det måste man ju ha förutsättningar för det. Jag undrar hur Filippa hade trivts med att fylla i all dokumentation som lärare måste göra i dag.

Det var också Filippa Esayas som gjorde så att Gustav Fridolin fick upp ögonen för politiken.

Hon tar emot i sin lägenhet i centrala Vittsjö:

– I sexan hade Gustavs klass börjat känna sig hemtam och var stökig. Gustav och de andra eleverna pratade mycket och störde varandra. En dag sade jag: Nu har det gått för långt, så här vill vi inte ha det. Vad ska vi göra? Eleverna bestämde då att jag skulle skriva deras namn på tavlan och när de inte skötte sig fick de ett streck efter sitt namn. När man hade fått ett antal streck skulle man få ett straff, men jag ville hellre kalla det för extrauppgift.

– När Gustav hade fått för många streck lät jag honom hemma en kväll titta på en partiledardebatt i tv och han skulle sedan redogöra för klassen vad han hade sett och hört. Gustav tyckte att uppgiften var jättejobbig och bad om att få göra något annat.

Men hans lärare i årskurs tre till sex stod på sig.

– Dagen efter kom han tillbaka och var jätteglad. Han hade hört Birger Schlaug (MP) säga att det vi sparar på skolan i dag blir dyrt i framtiden. I samband med den debatten blev han intresserad av politik och därefter tog han kontakt med Miljöpartiet.

Gustav Fridolin bekräftar att det var i samband med tv-debatten som han fick upp ögonen för politiken.

– Ja det var då intresset väcktes. Jag kommer inte från någon politisk familj, tvärtom. Morfar var handlare i byn, och han hade inte alls mycket övers för politikerna och skulle aldrig kunna tänka sig att ta någon publik ställning själv.

Hans mormor och morfar var viktiga för Gustav Fridolin under uppväxten. När han var i tioårsåldern fick hans mamma en stroke, i perioder under uppväxten svävade hon mellan liv och död, och morföräldrarna och syskonen fick träda in i hennes ställe.

– Den här känslan att vara hemma i Vittsjö hänger ihop med det. Det fanns en by och en skola som ställde upp för mig. Men det var tufft att gå i skolan för att sedan åka till lasarettet (i Kristianstad) för att se hur det var med henne där.

Din uppväxt med mormor och morfar – hur har den påverkat dig till den du är i dag?

– De har påverkat mig väldigt mycket, framför allt den berättelse som morfar gav. Han hade en enorm tro på förändring och hade det som någon slags livserfarenhet att vägra bli bitter och alltid tro att det kan bli ännu bättre.

Du pratar ofta om Vittsjö som byn som har ställt upp för dig. Ändå fick ditt Miljöpartiet 8,5 procent av väljarna här. SD fick 26,1, tre gånger så mycket. Hur känns det?

– Nej det var inte kul. Man känner en väldig oro inför att så många känner frustration över vad som händer i Sverige. Jag vet folk här som har ställt upp för flyktingförläggningen ena dagen, som har skänkt kläder till människor som har flytt över halva världen, för att nästa dag rösta på ett parti som vill skicka tillbaka just de människorna till krigets helvete. Jag har väldigt svårt att förstå det, men ska man göra något åt det måste man ju försöka förstå. Jag tror att det handlar mycket om en frustration över skillnaderna mellan stad och land och mellan människor.

Du tas emot som en stjärna i Vittsjö, men varför får ni inte mer än 8,5 procent?

– Jag tror inte att det är så enkelt att man röstar på ett parti bara för att man tycker om en person. All forskning brukar ju komma fram till att vem som är partiledare betyder inte så mycket i slutet. Miljöpartiet är stora i städerna, men vi är också större på landsbygden än vi någonsin har varit, och vi växer. I det här valet, där vi växte var det i byar som Vittsjö. När jag engagerade mig i partiet hade jag svårt att tänka mig att vi någonsin skulle ha 8,5 procent i Vittsjö, så utifrån det är det en ganska bra siffra.

Hur har din första tid som minister varit?

– Det är väldigt roligt att känna att vi kan göra verklighet av våra förslag. Att lämna diskussionen om man ska satsa på lärarnas löner till hur man ska satsa på det.

Du har gått ut hårt och sagt att du ska vända de dåliga skolresultaten. Är du rädd för att misslyckas?

– Det kan inte hålla att 13 000 barn varje år lämnar nionde klass och inte kan gå på gymnasiet. För en stor del av dem är framtiden stängd, dessutom ökar det antalet för varje år. Så det finns inga alternativ, vi måste försöka. Ja, jag är rädd för att misslyckas, men inte för min egen skull, för jag vet precis vad jag gör när jag har slutat som minister. Då är jag lärare på heltid igen.

Under de senaste åren som riksdagsledamot har han bland annat jobbat extra som lärare några timmar i veckan på Lidingö folkhögskola. Men i och med inträdet i regeringen är det stopp för det.

– Man får inte ha en anställning samtidigt som du är stadsråd, men jag går fortfarande tillbaka till skolan lite då och då. Där känner jag mig hemma, och det ger mig en trygghet att skulle det här ta slut idag så vet jag vad jag gör i morgon. För det vet man ju, att sådana här uppdrag kan ta slut snabbt.

Livet som minister måste vara tufft. Hur orkar du?

– Man måste inse att man inte får tänka, leva, vara och älska politik 24 timmar om dygnet för då kraschar man till slut. Vi har försökt att hålla våra hämtnings- och lämningsscheman på förskolan (där dottern Charlie går). Jennie, min fru, har till exempel börjat plugga på torsdagskvällar.

Är det accepterat bland dina kollegor?

– Om inte vi politiker kan klara det, hur kan vi då säga till andra moderna familjer att de ska göra det. Så ja, jag tycker att det är accepterat.

Inom vilket område i er gemensamma budget kände du: Här nådde jag inte fram?

– Inget på skolområdet. Här har vi verkligen gjort verklighet av det som vi lovade. Men, det är klart, på andra områden finns det saker där vi inte nådde fram.

– Det kommer att göras väldigt stora avräkningar av biståndet, till exempel, på grund av att det är så många människor som tvingas lämna sina länder och fly. Och där tycker jag och vi att avräkningarna som nu görs är för stora. Men det är ju så i en budget. Dels ska man komma överens med alla partier, dels ska siffrorna stämma.

Hur är det att förhandla med Stefan Löfven?

– Han är en väldigt samarbetsinriktad och konstruktiv person, och sen har han verkligen fötterna på jorden. Det är lätt att komma överens och förstå varandra.

Funkar er personkemi?

– Ja det gör det. Det var någon journalist som konstaterade att jag var den enda i regeringen, eller kanske ende politikern över huvudtaget, som har förhandlat direkt med både Göran Persson, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven. Det är bara en av dem som jag skulle kunna tänka mig att bilda regering med och det är Löfven.

I december avgörs det om er regeringsbudget går igenom. Är du orolig för det politiska läget i Sverige?

– Jag tror att när vi väl har lämnat valrörelsen kommer också den hårda valrörelseretoriken att lägga sig. Och jag känner att det finns en mycket större vilja att faktiskt samarbeta och komma överens om viktiga saker.

Känner du det redan nu?

– Ja, det har vi redan sett i flera kommuner med majoriteter över blockgränserna. Och det kommer också att skapa ett tryck hos de partier på nationell nivå som nu säger att vi inte vill, och i stället samarbeta.

Uppgörelsen som är gjord om friskolor, hur kommer den att förändra etableringar?

– Det kommer att skapa en helt annan trygghet. De som får välfärdsuppdraget att driva skola gör det för att de har en idé hur de ska kunna driva den bästa skolan, inte för att de vill tjäna pengar på det. Vi har sett elever som kommer till skolan på morgonen och i praktiken fått beskedet: Vi har tömt bolaget på pengar och "kånkat", lycka till. Det kan ju inte vara okej. Skattepengarna som går in i verksamheten ska också komma eleverna till del.

Hur mycket kommer kommunerna ha att säga till om?

– Kommunerna ska ha ett avgörande när det gäller skolor som drivs med vinstsyfte, så det är en av flera metoder för att kunna se till att de skolor som öppnar bygger på en pedagogisk idé.

Vilken är den största utmaningen för högskolan i Borås och andra liknande lärosäten?

– Den största utmaningen skulle jag säga är politisk. Befolkningen i städerna har ökat, men utbildningsplatserna har snarare gått åt andra hållet. Det har aldrig varit så många som har sökt till en utbildning och fått nej, trots att man uppfyller kraven. Det är helt fel väg att gå. Vi har hög arbetslöshet bland unga, vi har en arbetsmarknad som kräver allt högre kvalifikationer, och så stänger man högskolorna för fler. Det är fel.

Hemma hos Filippa Esayas igen, det doftar hembakt i köket.

Även jag hade henne som lärare i svenska i tredjeklass – och visst minns hon mig också. Framför allt för att jag spelade trumpet och skrev en fin dikt om varför man bör idrotta.

Filippa Esayas visar boken "Den engagerade läraren" där Gustav Fridolin har skrivit ett kapitel om henne som lärare.

Vad gjorde du den dag på han blev utbildningsminister?

– Jag satt klistrad framför tv:n, och försökte senare på dagen komma i kontakt med honom för att gratulera. Jag lyckades inte den dagen, men kvällen efter ringde han.

Hur har han förändrats tycker du?

– Han är samme Gustav. Trots att det har gått bra för honom har han inte blivit stor och märkvärdig. Jag tror att han har ett gott hjärta, han är både människo- och djurvän.

Varför tror du att Gustav så ofta pratar om dig?

– Jag ser mig som en helt vanlig lärare som alltid har älskat barn. Jag har erfarenhet från andra länder (missionär och lärare i bland annat Etiopien) och jag vet att elever, bland annat Gustav, tyckte om när jag berättade om exempelvis svälten där. Det blev lyckade avbrott i den vanliga undervisningen.

– Det öppnade dörrar för Gustav som inte bara ville vara Vittsjöbo utan också en världsmedborgare.