Det försvunna manuset blev en magisk berättelse

Borås Artikeln publicerades
Foto:Petter Trens

På 90-talet satt Boråsprofilen, trollkarlen och reklamtecknaren Rune Johansson och skrev ned sin självbiografi på en liten reseskrivmaskin.

Men manuset försvann och var borta ända tills i fjol. Nu har hans söner tryckt upp det i en liten bok.

”Skomakarens dotterson” är den korthuggna titeln på Rune Johanssons uppteckning av sin levnad.

Titeln kommer sig av att han tillbringade sina första barndomsår hos mormor och morfar då hans unga mamma var ogift och hade blivit lämnad ensam.

Det är en detaljerad och humoristisk självbiografi i ett enda långt kapitel, som roat de båda sönerna Börje och Bengt och deras familjer och närmaste vänner.

Det myllrar av miljöer och boråsare, som beskrivs med både krydda och värme.

Redan i första meningen blottar Rune Johansson berättartalang. Det är pang på:

”En sommardag, kanske i juli eller i augusti 1929, knuffade jag ner min kusin från Öland i ett uttorkat dike utanför skomakarstället i Himle.”

– Pappa hade aldrig visat att han hade skrivådra, även om han var duktig på mycket. Så när han satt och skrev ned sin berättelse då under 90-talet var det inget jag funderade närmare på, berättar Börje.

Vi besöker Börje och hans hustru Gerd i deras villa på landet strax söder om Borgstena.

Börje har plockat fram den blåa pärmen med originalmanuset och ett exemplar av den tryckta boken, som bröderna gav ut på gör-det-självförlaget Solentro.

Det var alltså i fjol, efter många års letande av och till, som pärmen hittades instucken i en av yngre brodern Bengt Johanssons många bokhyllor.

– När vi läst berättelsen tyckte vi den var dråplig och roande, och våra vänner sa att ni borde göra något av den. Och jag satte mig och skrev ned hela manuset ordagrant på dator.

Bokens framsida är prydd med Rune Johanssons egen illustration. Baksidan består av ett mycket välgjort ateljéporträtt av en mycket välklädd trollkarl i färd med att demonstrera ett finurligt reptrick.

– Jag tror det kan vara taget någon gång i slutet av 50-talet, säger Börje och pekar på detaljerna i den eleganta klädseln.

– Trolleriet var ett mycket stort intresse hos honom. Han hade både anställda assistenter och även mamma Ester var engagerad i hans föreställningar. Jag minns att han stod mycket framför spegeln hemma och tränade på sina konster.

Det blev många föreställningar med början under 40-talet, i och kring Borås men även längre bort, ibland utanför Västsverige.

Rune Johanssons stora praktiska och estetiska begåvning kom väl till pass för trollerihobbyn: han byggde egna apparater för trollandet och designade även dräkter till en särskild föreställning med kinesiskt tema (som syddes av hustrun Margit, ska tilläggas).

– Och han gjorde också kasperdockor i trä och papier-maché, och väldigt mycket annat som vi har kvar som minnen av honom, säger Gerd och sveper med handen runt om i vardagsrummet.

I ett hörn hänger till exempel en mobil med ortens övervintrande småfåglar i trä som Rune täljt och målat.

Djur och natur är centralt hos Börje och Gerd. Det är bara att titta ut genom vardagsrumsfönstret. Där sticker flera ulliga, gulliga huvuden upp.

Familjen har sedan flera år sydamerikanska alpackor, en art inom lamadjursfamiljen som husdjur, vid sidan om hönor och hunden Linus.

Börje har hela livet haft ett djupt djurintresse, och berättar att det var alla små trolleridjur som hans pappa införskaffade för att trolla bort och fram som fångade honom som grabb - mer än själva trolleriet.

Lillebror Bengt var för sin del mer intresserad av insekter. Båda fick dock stor hjälp av pappan, som snickrade burar och montrar som kunde hysa såväl levande som döda djur.

Helt plötsligt tappade Rune intresset för trolleri någon gång under 70-talet.

– Jag kommer ihåg det som att han slutade ganska tvärt. Men han fick genast en ny hobby som engagerade honom mycket: biodling. Framförallt gillade han att odla bidrottningar som han höll på med i Tosseryd.

Börje beskriver pappans liv som mycket innehållsrikt och utåtriktat. Hans sista år blev dock sjukliga och Rune gick bort år 2000, 75 år gammal.

– Några år senare började mamma undra var den där pärmen var och vi letade på många ställen. Tyvärr fick hon inte själv fick vara med när vi till slut hittade den, säger Börje.

Här intill återger BT återger en liten episod ur självbiografin, hämtad från Runes tidiga uppväxtår på nedre Norrmalm där han bodde med sin mamma Ester och styvfar Ernst.

ÖNSKE-BT

Detta önskade jag mig

Börje Johansson, Borgstena: ”Min far som var född 1925 skrev sin livshistoria på skrivmaskin under 90- talet. Jag har nu låtit göra den till en bok att läsas av de närmaste annhöriga och vänner. Jag tror att den skulle vara en uppskattad läsning för en bredare allmänhet.”

Visa mer...

Fakta

Rune Ingemar Johansson

Född: 1925 och uppvuxen hos mormor och morfar i halländska Himle. Flyttade till sin mamma och styvfar i Borås i tidiga skolåldern.

Rune Johansson arbetade i en rad yrken, bland annat på bageri och som elektrikerlärling. Han gick därefter in i postorderbranschen, blev reklamtecknare och så småningom katalogchef på Haléns.

Han var bland annat aktiv med revymakande och som amatörtrollkarl. Han engarade sig på 70-talet i biodling och var ordförande en tid i Boråsortens biodlarförening.

Rune Johansson avled i maj år 2000.

Visa mer...