Den hotade friheten att skriva och tala

Ledare ,

Idag är det World Press Freedom Day. En dag värd att fira lite extra eftersom det är 250 år sedan den svenska Tryckfrihetsförordningen, världens äldsta presslag, antogs efter de idéer som Linné-lärjungen Peter Forsskål formulerade i sin skrift Tankar om borgerliga friheten. Och tryckfriheten behövs mer än någonsin idag, menar Stefan Eklund, BT:s chefredaktör.

Artikeln publicerades 3 maj 2016.

Peter Forsskål är mannen bakom den svenska Tryckfrihetsförordningen som idag fyller 250 år.

Hans tankar behövs mer än någonsin. Hoten mot tryck- och yttrandefrihet har accelererat de senaste åren lokalt, nationellt och internationellt. Friheten att tala och skriva är idag långt ifrån självklar.

Men Peter Forsskål? Jag märker att när jag nämner hans namn i olika sammanhang är det faktiskt få som vet så mycket om honom. Född i Finland (som då var svenskt) 1732. Pappan var kyrkoherde. Mamman dog när han var tre år.

1751, 18 år gammal, började han studera teologi vid Uppsala universitet och blev där en av den store svenske botanisten Carl von Linnés lärjungar.

Efter Uppsala följde en tid i Göttingen med nya teologistudier men samtidigt blev Peter Forsskål allt mer intresserad av filosofi.

1759 skrev så Peter Forsskål vid denna tid omvittnad som en stark personlighet, intelligent, envis och lättretad Tankar om den borgerliga friheten som genomgående behandlar och betonar den personliga rättigheten att tänka, tala och skriva fritt. Skriften trycktes, efter vissa ingrepp av den censur som fanns i Sverige på den tiden, i 500 exemplar. Strax efter tryckningen förbjöds den dock och en order om att beslagta hela upplagan utfärdades. Men det var för sent. Peter Forsskål hade redan spritt den och bara 79 exemplar kunde återlämnas till ordningsmakten.

Men när Sverige så till slut, 1766, fick världens första tryckfrihetslagstiftning var det Peter Forsskåls 21 teser i Tankar om den borgerliga friheten som låg till grund för denna. En omvärdering hade skett. Peter Forsskål själv fick dock inte uppleva detta. Han dog 1763, blott 31 år gammal, i Jemen, i en febersjukdom. Han befann sig på en forskningsresa varifrån han bland annat hade skickat hem fröer till Carl von Linné.

När Linné senare skulle namnge en växt efter sin lärjunge Peter Forsskål valde han den egyptiska brännässlan (Forskålea tenacissima) eftersom det enligt Linné var lika riskabelt att komma nära en brännässla som att hamna i gräl med Forsskål.

De 21 teserna i Tankar om den borgerliga friheten genljuder av en längtan efter mänskliga rättigheter åt alla. Ju mera man får lefwa efter egit behag, ju mera är man fri. så inleds skriften. Sanningslidelsen är också påtaglig. Sanning segrar alltid skriver Forsskål och Friheten måste derföre bewaras med frihet eftersom det är bättre att missnöje uttrycks med pennor än med gevär.

Och så rätten att skriva, förstås. Forsskål vill ha en oinskränkt skriffrihet. Det är inget att vara rädd för. Sanningen segrar alltid, som sagt, när åsikter får mötas fritt.

Men idag är denna frihet satt under hot. Uppenbara sådana, men också fördolda. Låt oss titta närmare på de konfliktlinjer som finns på de olika nivåer pressfriheten rör sig på internationellt, nationellt och lokalt.

På internationell nivå är det lätt att se hoten växa sig allt starkare i enskilda länder. Det som nu händer i Polen, Ungern och Turkiet är uppenbart. Journalistikens frihet begränsas.

I Polen och Ungern innebär nya medielagar att de statsfinansierade medierna görs om till en absolut regeringslojal kraft. I Turkiet fängslas journalister, även utländska, om de rapporterar kritisk mot regimen och den senaste tiden har även Turkiet agerat för att påverka medier i andra länder och deras rapportering om Turkiet.

Sedan tidigare vet vi att Ryssland och Kina är stater där man inte kan tala om ett fritt medielandskap.

Den här utvecklingen ser vi inte bara i de ovan nämnda länderna. Reportrar utan gränser, som regelbundet mäter pressfrihetens status globalt, uttrycker stor oro. Organisationen publicerade nyligen sitt pressfrihetsindex och konstaterade då att: Ideologiska strömningar, regeringar och privata intressen gör gemensam sak för att tysta det fria ordet.

Kort sagt, den optimism angående yttrandefrihet och mänskliga rättigheter vi kände efter Berlinmurens fall 1989 har inte uppfyllts. Tvärtom.

Så långt politik. Men det finns andra globala hot mot yttrandefrihet. Då är det inte stater det handlar om. Det är teknikföretag som Google och Facebook.

Låt mig fokusera på Facebook. Bolaget är ute efter att erövra informationsvärlden. För en tid sedan hade Facebook en utvecklingskonferens där man presenterade en så kallad chattbot, en möjlighet för dig att få alla dina informationsbehov tillgodosedda genom ett digitalt rum som Facebook erbjuder. Fredric Karén, chefredaktör på Svenska Dagbladet, beskrev i en krönika Facebooks ambition att koppla samman hela världen i ett enda ekosystem, nämligen sitt eget. Karén skrev vidare: Den här utvecklingen drar också en tydlig gräns mellan det öppna internet som vi vant oss vid och det slutna ekosystem som växer fram och kontrolleras av Facebook. Via Google har vi sökt information och klickat oss vidare till nyhetsartiklar eller organisationssajter. Företag har haft hemsidor där de kunnat bygga sina varumärken och sälja sina varor. Allt detta utmanas när nyhetsbolag och företag måste flytta in i Facebook. Inte för att de nödvändigtvis vill utan för att det är där användarna finns.

Men Facebook är inte ett mediehus. Facebook har inte en ansvarig utgivare, inte en redaktör, inte någon publicistisk värdegrund. Facebook är en renodlad kommersiell kanal, som håller på att förändra spelreglerna för journalistiken fullständigt, ända ner på minsta lokaltidningsnivå.

Vad hade Peter Forsskål tyckt om detta? Jag tror att han hade letat efter ogilla-knappen. Förgäves, förstås, för hos Facebook finns det bara en gilla-knapp. Det är också ett slags begränsning av yttrandefriheten.

Så tryck- och yttrandefrihetsfrågan är idag också en kanalteknisk fråga. Och då är den global. Tar vi oss ner till en nationell nivå är det värt att uppmärksamma de strömningar från politiskt håll som vill begränsa tryckfriheten. Det är en försåtlig trend, svår att upptäcka för gemene man, förment pläderande för privatlivets helgd. Men låt mig visa på några illavarslande tecken, hämtade från den attitydundersökning som Tidningsutgivarna har låtit göra svenska riksdagsmän har fått ta ställning till påståenden som alla har det gemensamt att de innebär en begränsning av tryck- och yttrandefriheten:

71 procent tycker att inte att poliser ska få läcka till medier om innehållet i förundersökningar.

Detta innebär att poliser ska undantas från meddelarfriheten, den så viktiga för att missförhållanden inom statsbärande organisationer ska kunna avslöjas.

51 procent anser att kända människor inte ska få fotograferas i privata sammanhang utan att ha givit sitt tillstånd.

Integritet är viktigt, javisst. Men en sådan lag skulle innebära att offentliga personer skulle kunna välja bort granskning även när den är berättigad.

49 procent anser att skadestånden i tryck- och yttrandefrihetsmål är löjligt låga och bör höjas kraftigt.

Effekten av höjda skadestånd skulle ofelbart leda till en mer försiktig journalistik, viktiga avslöjanden kanske inte skulle göras.

Jag skulle kunna räkna upp fler sådana här påståenden. Kraven på sekretess från myndigheter och annan offentlighet har ökat lavinartat de senaste åren. Jag inser att vi i media har en pedagogisk svårighet här. Det som till synes handlar om att människor inte ska kränkas av pressen handlar egentligen om att kringskära pressens möjligheter att vara en granskande kraft i det demokratiska samhället. Att spela vår roll, helt enkelt. Att vara den tredje statsmakten.

Den andra sidan av detta är förstås vikten av att vi i media gör vårt arbete professionellt, att vi har en fungerande självsanering. Det är ett stort ansvar som vi av tradition alltid har tagit.

Det finns förstås ett riksdagsparti i Sverige som är mer rakt på sak i sin önskan att begränsa mediernas frihet:

Svensk media måste bytas ut.

Den polska högerregeringen sparkar nu alla inom public service. Av ren princip lovar jag att semestra i Polen en gång i år.

Media är och förblir denna nations fiender.

Alla uttalanden är gjorda av ledande företrädare för Sveriges tredje största parti, Sverigedemokraterna. Här finns helt ogenerat ett uttalat hot mot Peter Forsskåls ideal, skriffriheten.

Till slut, vad händer i Borås? Borås Tidning är en av Sveriges största och äldsta landsortstidningar, sedan 1826 den främsta arenan för det demokratiska samtalet i sitt spridningsområde.

Vi påverkas förstås av det som jag har nämnt här, Facebooks färd mot informationsmonopol och de accelererande attackerna mot tryck- och yttrandefriheten. Vi kan även lägga till det som alla tidningsredaktioner numera utsätts för, i olika hög grad; anonyma hot, ofta framförda digitalt. Bakom dem finns ett hårdnande digitalt samtalsklimat och en ökad politisk polarisering.

Men den stora frågan för Borås Tidning handlar om vår roll i demokratin. Den har alltid varit viktig. Det är vi som har ställt de kritiska frågorna till politiska makthavare, granskat kommunala ärenden och varit en självklar plats för den politiska debatten.

Vi gör allt detta fortfarande men når vi alla medborgare på samma sätt som tidigare? Det är en fråga som vi brottas med. Vi vet två saker: Våra papperstidningsabonnenter har en snittålder på 62 år. Våra digitala abonnenter har en snittålder på 50 år. Men var finns ungdomen? Den finns i de sociala medierna.

Så är det där vi har en framtid? Jag tror att det till stor del är det. Papperstidningen kommer att leva i många år till, men för allt färre och för en åldrande publik. Det är i den digitala världen vi måste växa. Det är en stor utmaning, bland annat av de skäl som jag nämnt ovan. Men vi måste anta den utmaningen och vi måste göra det i Peter Forsskåls anda för demokratins och tryckfrihetens skull.

*

Fotnot: Texten är en kortad version av det anförande som Stefan Eklund igår höll i Helsingfors vid ett seminarium om Peter Forsskåls betydelse för pressfriheten idag. Seminariet var en del i den internationella konferens som FN-organet Unesco arrangerar samband med att World Press Freedom Day högtidlighålls idag.