Eric Thulin: Därför visar vi vem som var först med nyheten
Ibland skickas det halvsura mail mellan nyhetsredaktionerna i Sjuhärad. Främst mellan de två största aktörerna, P4 Sjuhärad och Borås Tidning. Oftast handlar brevväxlingarna om det som i mediabranschen kallas ”kredd” – hänvisningar till den tidning eller kanal som berättade nyheten först.
Som läsare ser du de där raderna varje dag, utan att fästa någon större uppmärksamhet vid dem: ”…som Borås Tidning var först med att berätta” eller ”…rapporterar Borås Tidning”. På webben lägger man även in en direktlänk till originalkällan.
På redaktionerna är dessa hänvisningar en hederssak. En tyst överenskommelse mellan nyhetsredaktionerna. Den som grävde fram nyheten först ska omnämnas när någon annan förmedlar samma nyhet.
Men inga oskrivna lagar utan gråzoner och undantag.
Om en redaktion kompletterar nyheten med nya röster eller uppgifter som ger originalnyheten ytterligare dimensioner. Bör man då hänvisa till en ”konkurrent” när själva har fördjupat och gått vidare i det journalistiska arbetet?
Självklart, säger vissa. Fall till fall, säger andra – och det är här de sura mailen kommer in i bilden. Eller sura och sura… de är alltid trevligt formulerade, men kan ha en något konfrontativ underton.
Ofta sker dessa diskussioner mellan lokaltidningen och den lokala/regionala public service-kanalen. Men i takt med att allt fler tidningar tar betalt för sitt innehåll på nätet har frågan också blivit hetare på nationell nivå. Hur mycket innehåll kan man citera och hur ska vi länka till varandra?
Förra veckan riktade DN:s utvecklingschef Martin Jönsson skarp kritik mot Omni – nyhetsappen som sammanfattar innehåll från nyhetsbyråer och nyhetssajter. Omni hade citerat delar ur en text av DN:s politiska analytiker Ewa Stenberg. Texten låg bakom betalvägg och Jönsson kallade det för ”textstöld”: I branschtidningen Resumé utvecklade han sitt resonemang och påpekade att Omni inte bara citerar för mycket, utan också bryter mot branschstandarden för hur man länkar i löpande text.
Men det finns också färska exempel på hur man enkelt får slut på käbblet.
I somras träffade Sveriges radio och tidningskoncernen Mittmedia en gemensam policy för hur de ska kredda och hänvisa till varandra. Överenskommelsen, som omfattar Mittmedias 20 sajter och 28 dagstidningar och Sveriges radio, bygger på en generös grundhållning där man listar nio regler för hur man ska hänvisa till varandra.
Våra inkorgar skulle bli några halvsura mail fattigare, men kanske kan vi komma fram till något liknande här i Sjuhärad i framtiden. Det återstår att se.
Hur ser du som läsare på det här?
Jag gissar att du ser krusningar på ytan i en mycket liten ankdamm.
Men att kredda handlar inte bara om intern prestige och professionell heder. Det handlar också om transparens gentemot läsarna, att tydligt visa vägen till originalkällan.
Den sortens vägledning kan vi aldrig få för mycket av.
