Borås ska inte ha en lokal ölskatt

Ledare Artikeln publicerades
En lokal ölskatt har Borås i praktiken fått.
Foto: Lars-Åke Green
En lokal ölskatt har Borås i praktiken fått.

När fullmäktige i Borås i november klubbade beslutet om att införa en kommunal ölskatt förstod inte politikerna vad de gjorde.

 

Ja, det skulle förstås ingen av de 73 ledamöterna hålla med om, men på annat sätt är det svårt att förstå ändringen i taxan för kontrollen av alkoholutskänkningstillstånden.

Som framgick av BT i torsdags debiterar från och med årsskiftet Borås stads miljöförvaltning krogarna i somliga fall flera hundra procent högre ”avgift” för inspektionerna. Café Viskans ägare sa att i deras fall handlar det om 500 procent ökning, för Vinci och X&Y en kommunal nota som gick från drygt 40 000 kronor till 200 000 kronor.

Sedan årsskiftet är det inte den tid som inspektörerna måste lägga på att kontrollera hur krogarna sköter sin alkoholservering som är basen för avgiften, utan krogens omsättning. I praktiken en skatt, med andra ord.
Foto: Lars-Åke Green
Sedan årsskiftet är det inte den tid som inspektörerna måste lägga på att kontrollera hur krogarna sköter sin alkoholservering som är basen för avgiften, utan krogens omsättning. I praktiken en skatt, med andra ord.

Nej, det förslag till ny princip för debitering av alkoholkontrollerna som miljö- och konsumentnämnden 19 september i fjol föreslog och senare fick fullmäktiges klartecken till kan rimligen inte anses vara en ”avgift”, alltså en transparent, klart definierad tjänst som företagaren köper av kommunen för rätten att sälja öl, vin eller sprit. En tjänst som bygger på en faktisk kostnad för inspektion och administration och som utgår från nedlagt arbetstid och fasta kostnader.

När fullmäktige 23 november fastställde den nya taxan fanns där nämligen ett avgörande tillägg under listan över alla de fasta avgifterna. Tillägget löd: ”Den rörliga avgiften är 1 % av omsättningen på försäljning av alkoholdrycker inkl moms.”

Miljöförvaltningens chef Agneta Sander får nu detta till att bli ”lika för alla”. ”Dessutom ökar riskerna för en negativ påverkan på boråsarnas hälsa vid en högre omsättning av alkohol. Och eftersom en högre omsättning också kräver mer av vårt tillsynsarbete, är modellen både rimlig och enligt gällande norm”, säger Sander i ett pressmeddelande.

Tack för klargörandet. Vi talar alltså om en skatt, inte om en avgift, en skatt som dessutom motiveras av folkhälsoskäl. När Sander säger att ökad omsättning ”kräver mer” av tillsynen går det alldeles utmärkt att redovisa detta, i form av antal faktiskt utförda arbetstimmar på aktuell restaurang.

Sander hänvisar även till ”gällande norm”. Ja, sant är att fler kommuner än Borås försökt sig på denna fuling. Två krögare i Helsingborg, som stöttades av Centrum för rättvisa, förlorade ett mål i kammarrätten i Göteborg 2013 där de räknat ut att kommunen debiterat dem 56 000 kronor per ”inspektionstimme”.

Så här ser 2018 års taxa för alkoholtillsynen på restaurangerna ut. Notera tillägget om den ”rörliga avgiften”.
Foto: Borås stad
Så här ser 2018 års taxa för alkoholtillsynen på restaurangerna ut. Notera tillägget om den ”rörliga avgiften”.

Domstolen fann visserligen ”schablonmässiga inslag” och noterade att ”en avgift som inte motsvarar den faktiska kostnaden utgör i själva verket en skatt”. Ändå landade en oenig dom i att krögarna fått en ”direkt motprestation i form av tillsyn av olika slag på ett sådant sätt att den i regeringsformens mening utgör en avgift”.

Trots denna dom bör Borås göra om och göra rätt. Att basera en avgift för en inspektionstjänst på omsättningen måste givetvis betraktas som en skatt.

Bortsett från att ”avgiften” nu i vissa fall blir femfaldigt högre, är det inte orimligt att incitamentet att försöka dölja omfattningen av alkoholförsäljningen ökar. Man kan också fundera på hur väl ”ölskatten” rimmar med skrivningen i nämndens verksamhetsplan där tillståndsenheten ska arbeta ”så långt som möjligt i dialog och samverkan med krogbranschen för att skapa ett positivt och levande krogliv i Borås, samt goda förutsättningar för företagen i branschen att konkurrera på lika villkor.”

Inte heller synes beslutet gå i takt med kommunens ambition att skapa ett förtätat och livaktigt centrum där nöjes- och matställen behövs för att fylla tomrummet som en hårt ansatt butikshandel lämnar efter sig.

Ett par jämförelsen är rimliga: Borde avgiften för bilbesiktning vara flerfaldigt högre för en Volvo XC90 jämfört med en gammal liten Fiat? Ska sotningskontrollen av en skorsten vara dyrare i ett stort hus än i ett litet, även om jobbet tar lika lång tid?

Det verkar inte heller Borås kommunfullmäktige anse. I det direktiv till nämndens arbete 2018 skriver man: "Taxorna inom nämndens ansvarsområde skall så långt som möjligt utformas så att kunderna betalar vad tjänsten kostar.”

Utdrag ut kommunens budget för 2018 där uppdraget till miljö- och konsumentnämnden framgår.
Foto: Borås stad
Utdrag ut kommunens budget för 2018 där uppdraget till miljö- och konsumentnämnden framgår.

Nämnden tolkning blev alltså något helt annat. Förvaltningschef Sander försvarar sig, förstås, med att fullmäktige samtidigt godkände omsättningsmodellen och säger att de har ”totalt politiskt stöd” och att ”det ger givetvis stor legitimitet till den nya avgiftsmodellen.” Verkligen?

I fullmäktigebeslutet missade man för övrigt att föra in den kontrollstation som Moderaternas ledamot i nämnden, Per Månsson, fick igenom i nämndens förslag, om att en utvärdering skulle ske inför beslutet om 2019 års taxor. Månsson har begärt en redovisning av utfallet för enskilda företagare till sammanträdet i morgon, tisdag.

Det ligger nära till hands att tänka att ”den kommunala ölskatten” införts i Borås för att miljö- och konsumentnämnden lättare ska kunna dra in de belopp som fullmäktige förväntat sig i budgeten. ”Avgifter och övriga intäkter” ska i år landa på 19,3 miljoner. Det är en uppräkning från 12,9 miljoner 2016 och 18,8 miljoner i fjol.

Att det ekonomiska och personella läget i nämnd och förvaltning och relationen till kommunstyrelsen är en aning frostigt framgår inte minst av det larm som nämndens ordförande, vänsterpartisten Anita Persson, skickade till kommunstyrelsen i onsdags: ”Ska nämnden spara och inte uppfylla kommunfullmäktiges uppdrag för 2018? Vilket är bäst, hålla budget eller att försöka genomföra en godtagbar verksamhet? (...). Det går inte att göra både och...”.

Uppenbarligen finns här mycket att reda ut. En lokal ölskatt är inte en rimlig politisk krockkudde.