Med en känsla för akvarell

Bollebygd Artikeln publicerades

Konstnären Monica Månsson i Hindås har provat många tekniker, men återvänder alltid till akvarellen.

HINDÅS.
Med separatutställningar nästan samtidigt i Sandared och Göteborg har hon haft en intensiv arbetsperiod sedan i höstas.
– Akvarell är mitt sätt att uttrycka mig, säger hon.

Hennes beskrivning av akvarell är att motivet befinner sig i gränslandet mellan stadga och upplösning. Hon strävar efter stramhet, stillhet och ljus.

Akvarellens snabbhet tilltalar Monica Månsson.
– Jag kan dra en yta snabbt, men sedan sitter jag och väntar medan färgen torkar. Jag kan inte lämna bilden innan den torkat helt.

I Sandared ställer hon ut i utställningshallen vid biblioteket 27 mars–17 april. I Göteborg ställer hon ut på Galleri Anna H 22 mars–6 april.

Dessutom har hon fått tre bilder antagna till Akvarellsalong på Väsby Konsthall 29 mars–20 april.

Hon har tidigare bland annat ställt ut på Flaménska galleriet två gånger och hos Viskafors konstförening två gånger.
– Intresset för akvarell verkar stort i Borås. Jag har ofta boråsare på mina kurser.

Målar lite på sommaren
Monica Månssons måleri är mest koncentrerat till höst-vinter-vår. Sommartid tar alla kurser alltför mycket tid.
– Om jag hinner måla något då så är det ren bonus.

I sommar blir det kurs i Hindås och hon hoppas att eleverna kan sitta ute och måla.
– Kurserna är ett bra komplement. Det är ensamt att måla. På kurserna stimuleras jag av att få dela med mig till deltagarna och få något tillbaka av dem.

Monica Månsson kom tidigt in på akvarell.
– Jag kan ha varit 14 år. Jag kom in på konstskola i Göteborg då jag var 17 år.

I mitten av 1970-talet hade hon sin första utställning. Sin första kurs hade hon 1978 på Medborgarskolan.
– Jag var 22 år. Jag fattar inte att jag vågade.

När hon fick Nordiska Akvarellsällskapets Arne Isacsson-pris 2004 öppnade det dörrarna till flera utställningar. Förra året deltog hon i en samlingsutställning med flera akvarellister, bland annat hennes förre lärare Arne Isacsson.
– Han lärde mig använda vattnet för att förlösa färgpigmentet, men jag målar inte som han. Tekniken är visserligen viktig, men får inte bli ett självändamål. Det är bilden man skapar som är intressant.

Monica Månsson säger att det är viktigare att bilderna säger något än att de är perfekta.
– Det är därför jag gillar akvarell. Av erfarenhet vet jag hur färgerna reagerar, men färgerna bryr sig inte alltid om det. En gång av tio gör de precis som de vill. Då måste man bestämma på en sekund vad man vill göra. De tillfällen då slumpen styr kan ge de mest spännande bilderna.