Hon blir av med ledsagning – får svårt att komma ut

Bollebygd ,
Artikeln publicerades 17 oktober 2017.
Foto:
Eva Sandstedt studerar de virkade, stickade och broderade lapparna på Parkspången med hjälp av ledsagaren Eva Brandt och syntolken Marianne Henningsson på No Limit i Borås.

Eva Sandstedt har en svår synnedsättning och är beroende av ledsagare för att kunna leva ett aktivt liv. När hennes insatser inte längre bestäms enligt LSS, utan i stället enligt socialtjänstlagen hamnar hon rejält i kläm.

Eva Sandstedt i Bollebygd har fram till i sommar haft ledsagare enligt LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) elva timmar i veckan. Hon får praktisk hjälp. Men framför allt handlar det om att kunna leva ett socialt liv på samma villkor som seende personer.

Eva Sandstedt beviljades stödinsatser redan 1995 i den kommun hon då bodde i och när hon flyttade till Bollebygd 2003 fick hon ett beslut om fortsatt stöd. Med hjälp av en assistent har hon kunnat leva ett aktivt liv. Hon kan ta till sig uppläst information, känna på saker, fatta beslut och hantera betalkort - men hon kan enbart förflytta sig på intränade vägar eller i hemmet. I hemmet behöver hon hjälp med att bland annat placera matvaror rätt i kylskåpet, tvätta och sortera sopor.

I juni i år fick hon ett nytt beslut av Bollebygds kommun att insatserna enligt LSS drogs in.

– De skrev att min funktionsnedsättning inte orsakar en betydande svårighet i min dagliga livsföring, säger Eva Sandstedt. Jag har ett arbete jag verkligen brinner för och vill också vara aktiv på fritiden, men utan ledsagning hittar jag bara några meter utanför lägenheten, så det är självklart att det medför en svårighet. Vilken daglig livsföring talar man om? Inte en aktiv yrkesverksam kvinnas i alla fall.

Enligt LSS ska man ha ”goda levnadsvillkor”, medan socialtjänstlagen bara talar om ”skäliga levnadsvillkor”.

Eva Sandstedt har överklagat beslutet och väntar på förvaltningsrättens avgörande.

– Under tiden ansökte jag om inhibition, så att jag skulle få behålla insatserna tills ärendet var prövat rättsligt. Det är katastrofalt att det inte finns någon organisation kring ledsagning enligt socialtjänstlagen. Man hänvisar mig till något som inte existerar, ett vakuum där inte ens beslut är fattade.

För att visa hur betydelsefullt det är med ledsagning tog Eva Sandstedt med BT:s reporter då hon gick en syntolkad vandring på No Limit i Borås. No Limit ställde upp med volontären Eva Brandt som ledsagare. Annars hade det inte hjälpt att Marianne Henningsson syntolkade väggmålningarna och de andra verken.

Foto:
Eva Sandstedt får stöd på vägen av ledsagaren Eva Brandt.
Foto:
Eva Sandstedt, ledsagaren Eva Brandt och syntolken Marianne Henningsson pratar om ett av konstverken.

– Utan ledsagare kan jag inte alls förflytta mig i en okänd gatumiljö, säger Eva Sandstedt. No Limits projektledare ska ha en eloge för att hon direkt svarade ”vi löser det” när jag förklarade problemet. Jag ska kunna ta del av kultur utan att behöva fråga runt bland alla bekanta om någon kan följa med. Tänk om Bollebygds kommun hade samma inställning och hantering när det gäller att få min grundläggande vardag att fungera.

Det handlar om tillgänglighet för alla grupper.

– Tidigare hade jag kunnat planera att gå med min ordinarie ledsagare, men nu har jag så få timmar att det inte räcker till både det praktiska och fritidssysselsättningar. Härom dagen fick jag be en granne gå med mig till yogan.

Sedan den 1 oktober får Eva Sandstedt ledsagning sju timmar och 20 minuter – en sänkning med drygt 30 procent.

–Ledsagningen är förebyggande och rehabiliterande, säger hon. Den syftar till att göra det möjligt för mig att arbeta och leva så normalt som möjligt. Jag kan inte bara sitta i min lägenhet, utan jag behöver upplevelser och motion för att orka.

Eva Sandstedt har en trygghetsanställning fyra dagar i veckan på Specialpedagogiska skolmyndigheten och är sjukskriven en dag i veckan. Arbetsgivaren har dels anpassat arbetet efter hennes funktionsnedsättning, dels får hon stöd då hon är där.

På arbetet ser hon till att barn och vuxna i behov av stöd för sin utbildning får det.

–Verksamheter ska ge stöd och anpassningar så att eleverna får en likvärdig utbildning. Det är inte elever i behov av stöd som ska anpassas. Egentligen är det så självklart i hela samhället att om man gör saker bättre för funktionshindrade blir de bättre för alla.