Talar för de ohörda

Böcker
Foto:

Historiens förmodligen största organiserade stöld ägde rum i kölvattnet av Sovjetunionens sammanbrott.

Artikeln publicerades 20 augusti 2013.

Gemensamt ägda tillgångar privatiserades i ett hänsynslöst rofferi som avsatte en klass av superrika oligarker och en underklass mer egendomslös än någonsin, särskilt som valutans kraschlandning medförde att alla besparingar mer eller mindre över en natt blev värdelösa.

Så gott som alla sociala skyddssystem avskaffades till förmån för en genomgripande marknadisering av tidigare offentliga åtaganden. En redan utbredd korruption blev endemisk, en redan etablerad rättsröta förvärrades.

För oss i väst var det så självklart att kommunismens misslyckande var en triumf för den västerländska utvecklingsmodellen och det kapitalistiska systemet att vi i stor utsträckning blundade för de mänskliga tragedier som blev följden av Sovjets undergång. Det togs för givet att människorna skulle uppleva en stark känsla av befrielse och framtidstro och nya möjligheter till självförverkligande och sökande efter lycka.

Den ryska författarinnan Svetlana Aleksijevitj har i flera böcker skildrat människornas villkor i det postsovjetiska samhället, och när hon nu kommer med ännu en bok i ämnet, Tiden Second Hand, kan man konstatera att hon skrivit in sig i en stor rysk berättartradition, där relationerna mellan människor och det samhälle de lever i sätts in i en drivande och angelägen etisk diskurs.

Vilka rättigheter bör en människa alltid tillerkännas i förhållandet till staten och samhället, vilka skyldigheter kan hon avkrävas och vilka har hon rätt att förvänta sig? Finns det en oförytterlig rättighet att göra motstånd mot en korrupt och kleptokratisk statsmakt även om det innebär att man bryter mot lagarna och riskerar att bidra till ytterligare repression och social oordning?

Boken innehåller ett antal berättelser, baserade på intervjuer, men intervjuerna återges bearbetade i ett författartemperament som ger dem litterär verkshöjd i klass med Tolstoj eller Solsjenitsyn, andra stora skildrare av ryska öden. Svetlana Aleksijevitj skriver själv om sina vittnen som ”vägvisare, med vars hjälp hon färdas genom människors världar”. Här möter vi alltså de så kallade vanliga människorna, som aldrig är vanliga i den meningen att de kan systematiseras in i färdiga mallar och mönster.

Tiden Second Hand har en tillkomsthistoria på tjugo år, och är indelad i två tioårsperioder, den första omfattar de omvälvande åren efter kommunismens fall, då det också förekom ”kontrarevolutioner”, försök att återupprätta den sammanstörtade Sovjetstaten, fruktlösa men blodiga och med följder som ytterligare förminskade möjligheterna till en kontrollerad och mjuk övergång till ett ordnat civilsamhälle. I den andra delen kommer krigen i ett antal av de olika stater som ingick i Sovjetunionen i fokus, Tjetjenien givetvis, men också Azerbajdzjan, Armenien och Georgien.

Perspektivet är hela tiden detsamma, det handlar om de enskilda ödena, de oskyldiga offren, de plågade, torterade, mördade i namn av bisarr nationalism, rasistiska och religiösa fördomar, hämnd för historiska oförrätter många sekler bort.

För de forna sovjetstaterna finns ingen väg tillbaka. Det kanske finns en väg framåt, men ännu är de offer som kommer att krävas på den vägen oräknade. En sak är säker: de blir många fler innan någonting eventuellt blivit bättre. Svetlana Aleksijevitj för deras talan, hon är en omistlig samvetets röst.

ChristianS walander