Suggestivt med djupare mening
Är det modigt med bilder av fält och hav?
Ja.
Töve vågar lita så till den milda grad på betraktarens tålamod och känslighet, han har haft mod att välja så ogenerat avskalade bilder. Silent landscape är ingen publikfriare. Det är exakt den fotobok fotografen själv velat göra.
Jan Töve har redan gått från naturfotots förrädiska skönhet – som vi såg i Speglingar – till den vemodiga landsbygdsromantiken i Riverside Viskan. Med Silent landscape är han på sätt och vis tillbaka där han började, men bilderna är mycket annorlunda.
Traditionellt naturfoto handlar om estetiskt vackra bilder, men bilderna i Silent landscape har en djupare mening. Töve vill visa människans påverkan på naturen – och han lyckas med små medel göra exakt han vill. Alla bilder i boken är inte vackra, men de är suggestiva.
På omslaget ser man ett snötäckt ändlöst fält, som någon omgärdat med ett tunt men obönhörligt metallstängsel. Vid randen av ett annat fält har någon planterat en tät granskog i snörräta rader.
En av mina favoritbilder visar tre växthus på rad någonstans i Västergötland, stående på en asfaltplan. Det gröna levande som döljs bakom växthusens väggar är som osynliga fångar bakom galler.
En skicklig fotograf som Jan Töve har nämligen förmågan att förmedla till betraktaren även vad hon inte ser, i det här fallet människorna som lagt sin hand vid landskapet. Vildmarken, finns den?
Den kanadensiske fotografen Edward Burtynsky har haft stora framgångar med samma tema, men Jan Töves bilder liknar inte hans utan står på egna ben.
Alla bilder handlar inte om människorna. En del handlar om något ursprungligare, land som fanns före människornas tid och kanske kommer att finnas efter att vi är borta. Ibland är naturen vacker, ibland snarast rörig och stökig.
Bilderna har sällskap av texter, som jag gärna hade varit utan. De tar nämligen ifrån boken känslan av konsekvens.
Några av texterna är ren lyrik av Jan Töve själv, andra informativa bildtexter. Lyriken är finstämd och skulle kunna få en plats i en annan volym, men här tycker jag bara att dikt och bild stör varandra.
