Böcker

Storstilad debut i deckargenren

I september 1928 mördas åttaåriga Ingrid Bengtsson på Djurgårdsvarvet i Stockholm.

Böcker

Mordet väcker stor uppståndelse i pressen, som dagligen rapporterar. Det blir den unge kommissarien John Stierna vid kriminalavdelningen som får leda utredningen. Han är påläggskalv vid Stockholmspolisen och spås en god framtid.
Mördaren har dock lämnat ytterst få spår efter sig och jakten drar ut på tiden. För Stierna blir den dyrbar, äktenskapet knakar eftersom han aldrig kan lämna historien bakom sig.

1953 sitter John Stierna på ett hotell i Visby och summerar sin karriär för en journalist. Han har lämnat polisen men mordet på den lilla flickan finns fortfarande starkt i hans minne. Fallet fick aldrig någon lösning och allt rullas upp igen när han berättar sin historia.

En osynlig är Pontus Ljunghills debutroman, och det är en debut som är enastående. Här är en spänningsroman, en deckare om ni så vill, som också är en livfull och smakrik skildring av 1920-talets Stockholm. Det är en roman om en människa som äts upp av ett fall han aldrig kommer att lösa, hur det än gnager honom, förvandlar honom och bryter ner honom.

Pontus Ljunghill är född 1971, kriminolog och journalist och har intresserat sig för polishistoria. Dessa kunskaper har han förvaltat genom att ge liv åt detta 20-tal, en epok som ligger för långt bort i tiden för att vi i dag ska ha levande minnesskildringar av det. Men Ljunghill ger oss dofter, ljud och bilder, från träkåkarna där arbetarfamiljerna trängs, från gatorna med spårvagnar, bilar och cyklar, från krogarna med spritrestriktioner och mattvång, prostituerade och polisrazzior. Det är en skildring från en stad som ännu är ganska liten i ett land som nyligen fått kvinnlig rösträtt och som ännu minns 1800-talets fattigår.

Som Stockholmsskildring kan boken väl mäta sig med många andra hyllade deckarförfattares, som Trenters och Mårtensons.
Det kanske viktigaste för en deckare är ändå spänningsmomentet. En aldrig så god tidsskildring kan inte uppväga bristen på nerv. En osynlig har nerven, spänningen och ovissheten trots att vi från början vet att brottet inte blir löst, att mördaren kommer att gå fri, att det lyckliga äktenskapet kommer att knaka i fogarna, att mordet kommer att bli Stiernas fall.

Kan det vara så att vi redan här har årets bästa svenska deckare? Det finns en del som tyder på det.

Mats Palmqvist