Böcker

Naken historia om Mörkrets hjärta

Jag har svårt att prata om ”Agaat”.

Böcker

Det beror dels på att den hör till de där böckerna som lakar ur en fullständigt, så att man inte kan tänka en enda klar tanke efteråt, och dels på att den verkligen är en hemligheternas bok, en bok som öppnar sig oändligt långsamt och för varje kapitel blottar allt mer av mörkrets hjärta.
Det som trots allt måste sägas är att Marlene van Niekerk, som är professor vid Stellenboschuniversitetet i Sydafrika, har skrivit en magnifik roman där hela den smutsiga raskonflikt som präglat och hämmat människor i generationer spelas ut i relationen mellan en vit lantbrukarhustru som ligger för döden och den svarta kvinna som vårdar henne.

Milla har drabbats av ALS och tappat kontrollen över samtliga muskler utom dem som styr ögonlocken. Agaat känner Milla utan och innan och kan ofta tolka hennes blinkningar rätt. På så sätt kan Milla i viss mån kommunicera med yttervärlden, samtidigt som hon inombords letar sig tillbaka i tiden och minns livet på gården: den stormiga relationen till maken Jak, de ständiga svartsjukekonflikterna kring ende sonen Jakkie och alla motgångar i form av bränder, olyckor och sjuka djur.
Det hade varit så enkelt att göra ett skrikigt drama av den tragik som är Millas och Agaats. En välbärgad vit kvinna räddar ett litet barn från fattigdom och övergrepp, fast besluten att göra människa av flickan. Några år senare, när kvinnan får ett eget barn och omvärlden har intalat henne att vissa klyftor inte går att överbrygga, tilldelas flickan en ny roll. Hon blir piga och barnflicka. Milla och Agaat: mor och dotter, slavdrivare och slav, välgörare och skyddsling. Tills Milla förlorar sitt självbestämmande och makten läggs i Agaats händer.

Marlene van Niekerk skriver helt utan melodramatiska gester och behåller samma enastående inlevelseförmåga genom alla de olika tidsplan och berättarperspektiv hon använder sig av. Språket spelar en huvudroll som maktmedel och identitetsskapare. Citat, sånger, ramsor, ingående beskrivningar av olika jordbruksmetoder – alla orden tjänar till att rama in bokens människor i en tid och en plats på jorden och göra dem sanna.
Människorna, ja – om jag alls anmärkte på något skulle det vara att Agaat blir lite för mycket av en övermänniska med alla sina kunskaper och färdigheter och sin kusliga intuition. I mina ögon är det bokens enda riktiga skönhetsfläck, men det kan också hända att författaren har en poäng med överdrifterna. Det är ju Millas blick vi ser med, hennes skräckblandade förtjusning inför den gestalt hon betraktar sig som skapare till.

Sällan har känslorna inför det främmande (förakt, olust, rädsla och motvillig igenkänning) skildrats på ett mer naket och finkalibrerat sätt än i ”Agaat”. I en formmässigt perfekt balanserad roman beskriver Marlene van Niekerk en värld där allting skevar och skakar. Allt handlar om hur vi formas och formar varandra, med eller mot vår vilja.

Maria Store