Med Ellen Key som vägvisare
Ämnesmässigt har han rört sig ganska fritt, med sitt intresse för skötsamma arbetare, manlighetens paradoxer, och svenska utopister, med mera. Tonvikten har ändå legat på verk som på olika sätt speglat västerlandets idéhistoria.
Men hur många vet att Ronny Ambjörnsson 1974 disputerade med en avhandling om den stridbara polemikern Ellen Key? Inte så många kanske. Eftersom han inte var nöjd med detta arbete trycktes det aldrig.
Nyfikenheten på hennes liv (1849-1926) och författarskap sinade dock aldrig. Han har i princip varit upptagen av ämnet hela sitt vuxna liv. I år har så “Ellen Key - en europeisk intellektuell” kommit, ett mäktigt verk på nästan 600 sidor. Eftersom det delvis har komponerats som ett lapptäcke görs vissa omtagningar; fakta tuggas om, dock aldrig så att det blir fråga om ältande.
Inledningsvis verkar han lite osäker på hur läsaren ska reagera: “Varför läsa en tjock bok om tankar som tänktes för mer än hundra år sedan?”
Som argument för det framhåller Ronny Ambjörnsson hennes moderna idéer om skola och undervisning. Hon ville att pedagogiken skulle stimulera till eget kunskapssökande, till engagemang i gemensamma angelägenheter. Han framhåller också hennes syn på nationell identitet, där betydelsen av kungar och krig tonas ned till förmån för vårt djupa behov av naturen.
Enligt Ronny Ambjörnsson går det inte en dag utan att de tankar Ellen Key tänkte dyker upp i den offentliga debatten. Han fängslas av hennes syn på vardagens estetik, bruksföremålens skönhet. Fast i första hand fokuserar han förstås på hennes filosofiska och religiösa idéer, hennes engagemang för arbetar- och kvinnorörelsen.
Han formulerar sig sakligt som den vetenskapsman han är, sympatiserar stundtals med Ellen Keys främsta kritiker. Ändå rör det sig om ett engagemang på valfrändskapens grund, där hans sympatier för hennes särartsfeminism känns mest brännande.
Ronny Ambjörnsson fäster stor vikt vid den betydelse hon hade för sin samtid. Hon förenade sina idéer till en helhet, vilken blev en vision om en annan och bättre tillvaro. Hon blir hans vägvisare in i sekelskiftets Sverige och Europa, där han följer tankelinjer och debatter. När han rekonstruerar dem i biografin över henne är det en tidsanda som återskapas.
“Ellen Key fungerade som ett prisma för sin tid, mottog ljussignaler från sin omgivning och returnerade dem i bruten form.”
Så länge Ronny Ambjörnsson uppehåller sig vid hennes barn- och ungdom liknar hans bok vilken levnadsteckning som helst. I den senare delen ligger dock fokus på hennes tänkande, i tematiskt avgränsade kapitel.
Det artar sig till en sällsynt spännande tidsresa, där inte bara Ellen Key, utan en mängd andra kulturpersonligheter, ges stort utrymme. Den välskrivna och initierade biografin exponerar ett idéklimat som flytt, medan det på samma gång skickligt länkas ihop med det som råder idag.
Peter Grönborg
