Litteraturhistorien stjäl rampljuset från Drömbokhandeln

Böcker

Tänk dig en bokhandel där det bara finns bra böcker, erkänt stor litteratur av tunga författare, den sortens böcker som håller när allting annat rasar.

Artikeln publicerades 14 maj 2012.

Tänk dig en bokhandel vars ägare inte tar någon hänsyn till det faktum att storsäljare och säsongsnyheter står för majoriteten av intäkterna för de flesta boklådor.

Laurence Cossé berättar i sin nya roman Drömbokhandeln om en affärsidé som väcker såväl beundran som avund. Ivan, en litteraturälskare med ett brokigt förflutet, stöter en dag på Francesca, en italiensk arvtagerska som vill använda en del av sina pengar till att göra någonting vettigt. Hon vill starta en bokhandel där det bara säljs goda romaner, och hon vill att Ivan ska driva den. De goda romanerna ska sållas ut enligt alla konstens regler av en anonym lektörspanel bestående av åtta belästa och sensibla författare.

Många jublar när butiken Au Bon Roman slår upp portarna, men efter den inledande smekmånaden kommer trakasserierna, de hätska debattartiklarna och de anonyma påhoppen. När boken tar sin början har Ivan och Francesca just vänt sig till polisen för att få hjälp att utreda en rad attentat riktade mot några av de hemliga lektörerna.
Drömbokhandeln kan läsas på många sätt: som en översvallande kärleksförklaring till läsandet, som en frätande satir över bildningsförakt och kommersialism eller bara som en lång boktipslista för framtida behov. Cossé har ansträngt sig för att klämma in så många hyllmeter som möjligt av sina (?) favoriter, med tyngdpunkt på de stora 1800- och 1900-talsnamnen. Ibland blir resonemangen om listor och bokhandelssortiment så segdragna att man glömmer att man läser en roman. Ändå är världslitteraturens påtagliga närvaro den största behållningen med boken, som verkligen väcker läshungern.
Diskussionerna kring fin- och fullitteratur, kring kollegial missunnsamhet och stridande kulturella falanger, är dessvärre ständigt aktuella. Cossés spirituella, lite nonchalanta stil kan inte dölja det faktum att hennes träffande satir är mer obehaglig än den är humoristisk.

Grundproblemet med hennes roman är det som nästan alltid uppstår i böcker som hyllar romanläsandet och litteraturhistorien: att associationerna till andra, större texter stjäl uppmärksamheten från den som just nu pågår inför våra ögon. Drömbokhandeln är varken misslyckad eller missriktad, men den skulle knappast heller säljas på Au Bon Roman på Rue Dupuytren.

Maria Store