Intellektuell pikareskroman av Kracht

Böcker

Frågan om vilken form av stollig fanatism som har störst möjlighet att vinna brett genomslag i samhället kan väl aldrig med säkerhet besvaras, men problemet med hur olika mer eller mindre värdefulla idéer gör verkan har besynnerligt nog hög aktualitet, förnuft och rationalism står sig ju ofta alldeles slätt mot rena knasigheter.

Artikeln publicerades 8 januari 2014.

Se på Tea party-predikanterna i USA eller homofoberna i den ryska statsledningen.

I Christian Krachts täta och mångbottnade roman Imperium reser en ung man ut på koloniala äventyr, därför att han vill främja en idé och livsstil som han är övertygad om kommer att göra både världen och människan bättre, det rör sig om en form av extrem vegetarianism, där det enda födoämne som behövs är kokosnöten och de olika produkter som kan utvinnas ur den.

Idealisten August Engelhardt råkar vara samtida med en annan ännu okänd ung man, också vegetarian men insnöad på helt andra idéer, nationalism och antisemitism. Han nämns inte vid namn men känns lätt igen på den absurda svarta tandborsen under näsan. Världen vill bedragas brukar det heta. Frågan är alltså av vem. August Engelhardt propagerar med iver och hängivelse för kokosätandets välsignelser, men framgången är begränsad. Möjligen spelar avståndet till det tyska hemlandet in. I början av nittonhundratalet är kommunikationen gles mellan den tyska besittningen på Nya Guinea där August köpt en egen liten kokosodlarö och hemlandet.

Om fantaster och fanatiker vore absoluta sociala isolat skulle deras potentiella skadeverkningar säkert bli minimala, men de och deras idéer springer fram ur ett samhälle och en kultur. Det ruggiga är att det inte finns något säkert samband mellan förekomsten av en etiskt och estetiskt avancerad högkultur och motståndskraft mot religiös eller politisk extremism. I Imperium leker den diaboliske Knacht med associationer till och stillån från tidens tyska intelligentia som Hesse och Thomas Mann. Den senare får för övrigt sin homosexualitet bekräftad vid ett osannolikt möte med Engelhardt på en ödslig baltisk östersjöstrand. Vid ett besök i Florens tittar den unge Hjalmar Söderberg upp från sina funderingar kring rätten att döda.

Imperium är en kallt intellektualistisk pikareskroman, handlingen är drastisk och berättartonen ironiskt glättig. Den är oroande i sitt klarläggande av hur beredvillig världen kan vara när det gäller att bedragas, förtjusas och tappa både den kritiska distansen och den moraliska kompassen.

Och just när jag skriver detta kommer beskedet att tre amerikaner fått Riksbankens pris till Alfred Nobels minne. Enligt TT får de priset för forskning om vad som styr priserna på tillgångar som aktier och obligationer och att priserna inte enbart styrs av rationella överväganden utan även av psykologiska faktorer, som pessimism.

Ack ja.

Christian Swalander