Genuint om brasiliansk fotboll

Det finns flera skäl till varför det blir så. Dels håller texter från Offside, vare sig man nu syftar på tidskriften eller förlaget, genomgående hög kvalitet.

Dels äger Jönsson det där nördiga intresset för fotboll som är nödvändigt, inte bara för att förstå vad man skriver om, utan också för att hitta den där vinkeln som krävs för att en text skall sticka ut. Till det kan läggas en genuin kunskap om brasiliansk fotboll och inte minst en hantverksskicklighet vad gäller själva skrivandet.

Den viktigaste faktorn i sammanhanget handlar dock om något annat. Det handlar om något så icke-glamoröst som hårt arbete och tid. Jönssons bok är ett praktexempel på det man kallar långsam journalistik, där undersökningarna får ta den tid det tar, utan att skribenten har en flåsande redaktör hängande över axeln och deadlinepiskan vinande runt öronen. Jönssons bok har tagit tid skriva.

Boken äger naturligtvis sin aktualitet nu när VM går i Brasilien till sommaren, men vad handlar Gräset är alltid grönare i Brasilien om då? Tja, man får lära sig mycket om den inhemska brasilianska fotbollen av idag, men det mesta bär en retrospektiv prägel.

Jönsson går till historien för att förklara den egendomliga blandningen av hybris, skrock och dåligt självförtroende som kännetecknar den brasilianska landslagsfotbollen. Han visar också baksidan av sambafotbollen: den utbredda korruptionen och huliganismen.

I stort är dock Gräset är alltid grönare i Brasilien en hyllning till den brasilianska fotbollen i allmänhet och några av dess legendariska spelare i synnerhet. Det som gör det speciellt är att Jönsson lyckas med det där som så många författare har så svårt med: att fånga individers öde utan att för den skull undvika sammanhanget i vilka dessa öden formas.

Lysande.

Mikael R Karlsson