Böcker

En författarglädje som inte smittar

Vissa författare skriver i princip samma bok om och om igen. Andra visar prov på större stilistisk rörlighet i sina författarskap. Till den senare kategorin hör Peter Törnqvist (f 1963).

Böcker

Efter två prosalyriska böcker präglade av sparsmakad återhållsamhet, släppte han plötsligt loss i en burlesk och mustig roman. Många blev överraskade.

Nu är han tillbaka med Innan proppen går, vars undertitel lyder: “och andra kväden för hushållsbruk”. Egentligen säger inte titeln mycket om vad det hela handlar om, mer än möjligen ordet “kväden”.

Det betyder i så fall inte mer än att författaren söker sig tillbaka till urgamla versmått och stundtals diktar på ett ålderdomligt sätt. Han skriver både haikuer och limerickar och försöker aktivera en rad andra versformer.

Varför det? Sannolikt för att han tycker det är roligt och känt sig ovanligt leklysten. Tyvärr är inte glädjen särskilt smittsam.

Möjligen bör den som inte skrattar högt åt den lustighet som citeras nedan – det är hela dikten Följebrev – betraktas som en tråkmåns, men som regel blir resultatet av författarens vitsiga skämtlystnad både trivialt och ansträngt.

“Välkommen
till Ert nya
abborremang
Vi är glada
att Ni nappade”

Peter Törnqvist befattar sig med allvarliga samhällsfrågor, såsom miljöförstöring, bristen på ekonomisk demokrati och kristendomens ondska. Som regel förmår han dock inte synkronisera stilen med stoffet, vilket gör att dikterna upplevs som malplacerade och enerverande.

Författarens folklighet ger intryck av att vara simulerad. Trots att han tar hjälp av Gunna Grähs helgjutna och fyndiga illustrationer lyfter det aldrig på allvar. Satiren saknar helt enkelt udd och sälta.
Bäst är faktiskt versen de få gånger då den fjärmar sig från ämne och innehåll, när den fladdrar iväg och närmar sig totalt nonsens, när författaren friställer intellektet.

“Gamla mulna
svullna himmels
galna vettu vattuvimmel
Läck och laka
Vräk och braka
Ös och häll
Fulla spjäll”

Peter Grönborg