Dystopi lockar till sträckläsning

Boel Bermann hamnar helt rätt i tiden med sin debut, en dystopi om barn och barnlöshet/barnfrihet. Fast det är inte främst föräldraskap hon skriver om, utan hot mänsklighetens existens.

Nyheter • Publicerad 2 december 2013

Först – år 2014 – föds det inga barn längre. Några år senare, när kvinnor blir gravida igen, är det en annan sorts barn som föds. Tysta, iakttagande, känslokalla: Den nya människan.

Huvudpersonen Rakel känner en instinktiv motvilja mot de nya barnen och råkar till och med döda ett – men för henne är det inte ett barn, utan om något annat. Samtidigt som Rakels karriär tar fart fortsätter världen förändras. Inte alltid i de förutsägbara riktningarna, till exempel blir giftermål vanligare och abortfrågan förändras. De nya barnen visar sig vara ytterst lämpliga som arbetskraft, men också farliga.

Annons

Så inträffar ett par händelser i Rakels liv som skakar om allt. För det är trots allt en dystopi med skarpa skräckdrag. Obehaglig på ett inte alltför verklighetsfrämmande vis.

Jagberättandet varvas med tidningsnotiser och forskningsrapporter om världsläget och den nya människan. Ändå upplever jag berättelsen som ytlig, delvis på att händelserna bara är korta utsnitt – Stockholm, Laos, Berlin, Indien – och att bakgrunder ofta saknas, såväl till människorna som händelserna. Det snabba tempot lockar till sträckläsning, men slutet sviker.

Men även i en annan sak träffar Bermann helt rätt. För det mest skrämmande i hennes bok är inte den nya människan. Det är den ”normala” människan.

Bella Stenberg

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons