Ambitiös skildring av en möjlig framtida kollaps
Fast blandat med blommor.
Det är i alla fall en liten anpassning av många som kan göra det lättare om?? Om världssamfundet kollapsar. Vi har ju klimatkris. I morgon kanske oljekris.
Jonstad tar upp de fyra framtidsbilder som det internationellt berömda Stockholm Environment Institute presenterade på våren valåret 2010. Tre är dystra: Klimatkaos, oljekris eller båda på en gång. Den fjärde kallas ”Grönt hopp”. Då blir klimatkrisen mild, oljan räcker längre än i de tre andra scenarierna och resursklyftan mellan rika och fattiga överbryggas.
De flesta av de medverkande forskarna ser inte ”Grönt hopp” som vidare sannolikt. Valkampanjen 2010 handlade om plånboksfrågor. Förmågan att föreställa sig det värsta saknas”, konstaterar Jonstad och citerar sociologisk forskning.
Jonstad gör en ambitiös genomgång av kollapsforskningen. Vi vet att Romarriket, mayakulturen och flera andra högt utvecklade välden har kollapsat. Ett gemensamt drag tycks vara att när samhällena blir allt mer komplicerade, blir de också alltmer sårbara. Och fallna för övermod, vill jag lägga till. Till slut kan en liten sten välta hela lasset. Kollapsen kan bli långsam och sträcka sig över århundraden som i Romarriket, men den kan också vara snabbare. Människor har dock överlevt. Vi är anpassningsbara.
Låt er inte styras av äldre domedagsvisioner, som ser allt i svart eller vitt, varnar Jonstad. Han nämner särskilt Ragnarök och Uppenbarelseboken. Här kan man invända att Uppenbarelseboken visserligen skildrar en serie katastrofer, men också ett tusenårigt fridsrike, och till sist världens upprättelse.
Vår civilisation verkar ha mognat till kollaps. Vi vet inte hur eller när eller ens om den kommer. Kanske kan åtminstone delar av mänskligheten leva vidare. Det avgörs av klimatkrisens utveckling.
Bäst ändå att hoppas på framtiden och försöka överleva. Jonstad har mycket att säga om det. Gräv upp gräsmattan, ställ in hjärnan, lev i lokala nätverk?
Att skriva boken ”har varit en prövning”, bekänner han. Bra att han gjorde det.
Kjell Andersson
