Vilken Mara, att fastna i klistret
Torsdag 08 okt 2009, 10:53
Läste i en av morgontidningarna på frukostbordet att blivande läkare tvingas vänta på sin legitimation. Det handlar om bristen på AT-tjänster (praktikplatser) på Stockholmssjukhusen.
Nu väljer jag att citera några rader direkt ur artikeln. Så du förstår vad det handlar om.
"På det här viset tar det ännu längre tid att färdigutbilda läkarna. Om man går på vikariat medan man väntar på sin AT är det egentligen bara förlorad tid eftersom man inte får tillgodoräkna sig det som utbildning. Eller så jobbar man på något annat ställe i landet och då är RISKEN ATT MAN FASTNAR DÄR, säger Mara Bybrant ordförande för de yngre läkarna i Stockholm."
Det är jag som står för de stora bokstäverna i citatet. Och jag ska inte göra mig lustig över den unga läkarens förnamn, men det är frestande.
Vilket lim använder sjukhuset runt om i landet för att AT-läkarna ska "fastna" där? Är det klister som heter bättre livsmiljö? Mindre luftföroreningar? Kortare arbetsresor? Lättare och billigare att hitta en god bostad? Mindre stress? Närhet och brist på anonymitet? Jag bara undrar.
Jag hoppas innerligt att alla unga läkare som delar Mara Bybrants syn på livet utanför tullarna stannar kvar i Stockholm (förlåt, i undersökningen som redovisas finns även köerna till AT-tjänster i Norrtjälje och Södertälje med). Åtminstone hoppas jag att de stannar kvar i Storstockholmsområdet. För en läkare med en så trång syn på sin egen utbildning och på livet och människor i andra delar av landet, vill jag helst inte bli behandlad av.
Måndag 18 apr 2011, 15:36
Det finns saker som jag inte förstår, som det här med att elda torrt gräs på våren. För det mesta är det vindstilla när man tänder på, men sedan kommer vindpustarna.
Två mig närstående unga män tände på en gång när de var betydligt yngre än idag. Grannen stod på sin tomt och tittade på deras ansträngningar. De fick släcka själva. Det var en lärorik och begränsad övning. Sedan dess har de inte satt en tändsticka till torrt gräs.
Själv är jag rätt tji på andra lördag-söndagslediga som eldar så att det osar i byn där jag bor. Det är inte särskilt trevligt för oss som vill njuta av trädgården och jag kan se hur hästarna i de närmaste hagarna reagerar. Först lyfter en på huvudet, vädrar mot vinden och markerar oro, sedan nästa och sedan nästa. Efter en liten stund har de letts in i stallet.
Hela långa, kalla vintern har de bara varit ute korta stunder i de snöiga hagarna. Och nu när det äntligen är vår med spirande gräs och värme, blir de inhämtade för att de inte ska bli oroliga för röken.
Måndag 11 apr 2011, 12:17
Vårbruket är igång och sommarkläderna är framme – och tänk – solen och värmen kom en ledig lördag-söndag. Trädgårdsarbete har bara en negativ effekt förutom eventuell träningsvärk. Antalet steg som tas står inte alls i relation till kroppsansträngningen.
För tillfället är antalet steg viktiga. Vi har en stegtävling på BT, det handlar om att komma igång efter vintern. Den som inte går utan håller på med någon annan fysisk aktivitet kan ta del av omräkningsschemat på nätet. Man kan jogga, hålla på med kampsport eller paddla kanot, för att nämna några alternativ - men trädgårdsarbete går inte att räkna om.
I det läget lägger jag hellre ett par timmar på att förflytta mossa från sedan länge orörda rabatter till sopsäckar och fylla på med täckbark. Och jag passar på att dra upp maskrosor som är så små att de knappast syns.
Kom på idén att inte släpa de tunga säckarna med täckbark, utan istället hämta en halv liter åt gången - det blev många steg, men inte att jämföra med om jag hade promenerat hela tiden. Å andra sidan ser den åtgärdade rabatten ganska snygg ut. Och mot det mörka täckbarkslagret syns alla nya gröna skott, odlat såväl som ogräs, direkt - det är annat än om något sticker upp i den gröna mossan.
Torsdag 07 apr 2011, 16:09
Tog en promenad på stan idag och när jag kom ut ur en affär, tyckte jag att det var en bil som förföljde mig. Eller var det kanske en buss? Helt säkert var det inte en fotograf.
Jag höll på att snubbla på trottoarkanten... Nej så gick det naturligtvis inte till.
Det var inte jag som snubblade utan en 67-årig kvinna som har varit utslagen av influensa i ett par veckor. Och det var inte i Borås utan i New York och hon var inte förföljd av en bil utan påstod sig vara förföljd av en tidigare kollega till mig som gjorde sitt jobb – att fotografera kändisar vilket säljer lösnummer för kvällstidningen som avlönar honom.
Togs det aldrig någon bild på den snubblande kvinnan eller har jag missat något? Passar det sig inte att visa när just hon krälar på marken?
När president Ford 1975 föll i en flygplantrappa kunde hela världen se och förfasas över det.
Kommer du ihåg när du snubblade på platta marken,sa mannen till mig härom dagen med anledning av det omskrivna fallet i NY.
Själva fallet var inte så farligt, men glasögonen lyckades ge mig en blåtira – fråga mig inte hur det gick till – och den fick jag gå med i ett antal veckor utan att någon ställde frågan: Har din man slutat att slå dig?
För säkerhets skull ska jag genast markera att min man slåss inte, han använder inte nävarna och han sätter inte krokben för mig. Det där torget i den sydfranska hamnstaden där jag gick i backen en förmiddag i november var som jag brukar säga lite "kulpigt"(uttalas med tjockt l).
Kombinationen vingliga anklar (medfött) och glasögon istället för kontaktlinser gjorde att jag bedömde avståndet till marken fel. Lätt som en plätt.
Och vart vill jag komma med detta? Det är lätt att trilla dit. Men att skylla på någon annan än en själv är i de allra flesta fall väldigt fånigt.
Onsdag 30 mar 2011, 11:43
Jag undrar om kollegerna på Dagens eko ska vakna nu? Länge har jag retat mig på den återkommande frasen: Och vill du höra hela intervjun..., följt av en internetadress
Det är klart att man vill höra hela intervjun om man har på en nyhetssändning. Om intervjun inte är tillräckligt intressant för att sändas i radio och avlyssnas av dem som har betalt licens, varför i hela värden ska man då erbjudas att lyssna på det som inte är bra, i datorn?
Tro inte att jag avskyr datorer och internet. Det är enbart vid semesterresor utomlands som jag har datorpaus, men det blir allt svårare med tanke på hotellbokningar.
Hemma har vi haft datorer sedan 1980-talet. Jag vet inte vilken generation vi är inne på nu. Och vi har haft internetuppkoppling hur länge som helst. Men jag har inte kopplat in ljudet på min arbetsdator hemma. Även om jag gjorde det, kommer definitivt inte att lyssna på nyhetssändningar.
Varför skulle Dagens eko, Systembolaget och alla andra som väljer bort traditionella sätt att kommunicera med sina kunder, vakna just idag? Därför vi vet nu att mer än 1,3 miljoner över 50 år inte använder internet. En och annan kanske har en avlagd dator som barnen satt dit för att barnbarn ska ha något att spela på vid besök - men internetuppkoppling det betraktar många äldre med låg pension som en överflödig utgift. Radiolicensen däremot skulle man aldrig drömma om att fuska med.
Vad har då Systembolaget med detta att göra? Igår kom sista tryckta sortimentkatalogen med posten hem till oss. I fortsättningen är det internet som gäller även där.
1,3 miljoner är cirka 15 procent av hela Sveriges befolkning. Tittar man på dem som passerat 50, är andelen mycket större.
Det är med andra ord massor av människor som inte sköter sina bankaffärer, handlar eller följer nyhetsflödet via nätet. Människor som av olika skäl står utanför och som förblir utanför när enda alternativet för fullödig information är att knappa in sig på nätet.
Torsdag 24 mar 2011, 14:02
Hämtade upp min chardonnay ur garaget härom dagen. Nej, det är ingen vinflaska, utan en två år gammal vinranka som bor i en plasthink.
I vinter har jag fullständigt glömt bort att den skulle ha någon droppe vatten emellanåt. Den har stått där och sovit och kanske varit ganska törstig. Garaget har varit kallt, så jag tror att den har sovit djupt.
Men nu är den framme i ljuset i uterummet. När nätterna verkar kalla får den flytta in i köket. Och i morse, när jag tittade närmare på plantan såg jag en ny kvist sticka upp ur jorden. Ett par centimeter lång och lite grön. Det kan väl inte vara mossa på en gammal pinne?
Hur som helst, den eventuellt törstiga chardonnayn fick rejält med vatten och lyftes ut i ljuset igen.
Återkommer med rapporter om den lever och ifall det blir några druvor i sommar.
Onsdag 16 mar 2011, 12:07
De ger inte upp - pensionsrådgivarna - som ringer några gånger om året för att tala om att jag kan börja ta ut pensionen redan nu, fortsätta jobba och investera pensionen. De tycker att jag ska spela med en ännu större dela av mina framtida pengar än vad jag gör genom PPM.
Jag hade kanske lyssnat mer, om inte en av mina bekanta redan hade följt rådet. Personen började lyfta sin pension från 61, pengarna sattes på ett speciellt konto. Allt var frid och fröjd tills företaget drog ned verksamheten och bekantingen blev av med jobbet.
Det var visserligen bara några månader fram till 65-års dagen, men eftersom personen ifråga hade gjort förtida uttag av pensionen och a-kassan menar att ett pensionsuttag är ett pensionsuttag även om man inte har tillgång till pengarna, blev slanten från a-kassan minimal.
Därför har jag väldigt litet tålamod med pensionsrådgivarna som vill spela med mina pengar.
Måndag 14 mar 2011, 11:22
Språket förändras och det är inte mycket att göra åt. Oftast kommer nya betydelser in genom ungdomar som har stor kännedom om främmande språk - läs engelska.
Kanske har de, ungdomarna, samma funktion som 1700-talets adel - den grupp som förde in franskan i vårt språk och gav oss ord som toalett och garderob. Det var långt innan man kom ut ur garderoben och stora garderober fick engelska beteckningar som walk-in-closet.
Closet är för övrigt samma ord som vi har i vc-vattenklosett. Ordet klosett har inget att göra med vad man utför i rummet utan betecknar ursprungligen ett kabinett eller litet rum. Att kalla en jättestor garderob för "ett litet rum man går in i", känns som en underdrift.
Åter till dagens unga och deras inflytande på språket. Ett exempel jag hör dagligen är spendera. Det är ett gammalt ord på svenskan och har fram tills ganska nyligen enbart använts i ekonomiska sammanhang, man spenderar pengar på någonting. Dagens unga spenderar tid, precis som engelskspråkiga personer plägar göra.
P1:s morgoneko bjöd på ett motsatt exempel i morse. Rapporteringen handlade om de fruktansvärda följderna av tsunamin i Japan. En reporter beskrev de japanska myndigheternas information som genomskinlig, jämfört med kinesiska myndigheters agerande vid en jordbävning(som var den motsatta).
Genomskinlig tänkte jag först - ljuger myndigheterna? Strör de lögner - åtminstone vita - omkring sig?
Sedan insåg jag vad det handlade om. Reportern hade i sin vilja att vara tydlig översatt transparant, utan en tanke på att ordet används flitigt i svenskan.
När vi väljer att översätta transparent sker det inte genom att använda det i många sammanhang belastade ordet genomskinlig. Vi säger genomsiktlig som är ett odelat positivt begrepp och syftar ofta på att man i en organisation kan se var besluten har fattats.
Onsdag 09 mar 2011, 13:59
Inser just att mina två senaste bloggar har handlat om mat. Och nu ska jag skriva en tredje som åtminstone har anknytning till mat.
Fram på vårkanten kommer Torsten Jansson och Ulrica Messing att släppa ett par böcker. En eller två kokböcker (uppgifterna varierar) och en bakbok.
Jag fick inbjudan till en träff i Stockholm där de signerar och säljer böckerna till specialpris. Enligt en artikeln i koncernkollegan Smålandsposten har Jansson lagat (en frestande boktitel vore naturligtvis "Janssons frestelser")och Messing bakat. De har naturligtvis ätit allt som lagats och bakats till böckerna, de har skrivit och de har fotograferat själva.
Det är nu jag får kalla fötter och tänker på Mona Sahlin, förra gången hon lämnade politiken och "jobbade" som journalist en eller ett par månader. Då var jag glad att hon inte ville jobba som läkare.
Visst kan det verka vara överkurs, men i de flesta yrken behöver man utbildning. Det ska mycket till för att maten ska se aptitlig ut när den fotograferas.
Grundregeln är att varm mat inte får hinna kallna, om den kallnar får man fuska och pensla på med något så att ytan ser fräsch ut. Det kan mattidningarna allt om.
Jag ska inte gnälla, paret Jansson-Messing är säkert oerhört begåvade när det gäller matlagning, fotografering, bildbeskärning och bildhantering. Ifall maten skulle läggas upp på tallrikar av känd design, så vet åtminstone hälften av de presumtiva kokboksköparna vilken färg dekoren har i verkligheten. Och de ser om det är rätt eller fel på bilden.
Det är faktiskt lika svårt att fotografera mat med proffsigt resultat som det är att hitta en egen nisch för att kunna driva en inredningsfirma med lönsamhet. Jag menar - skriva kan ju alla... eller?
Tisdag 08 mar 2011, 10:07
Vintertid när apelsinerna inte bara är saftiga utan också billiga är rätt tid att koka marmelad. Inte för att vi äter så mycket marmelad hemma, men någon gång kan det vara trevligt, både att koka och äta.
Som vanligt läser jag inte hela receptet innan arbetet börjar - jag har ju kokat efter det tidigare. Hur jag löste problemet då minns jag inte, men inför nästa marmeladkok (fanns det inte en bok om kvällstidningsjournalistik som hette Marmeladkoket? Måste googla titeln, eller kolla bokhyllan hemma) har jag förberett mig genom att gå till apoteket.
Nej, jag tänker varken skära eller bränna mig. Det behövs gasväv i ren bomull att knyta in kärnorna i. Och gasbinda består av gasväv - det ju jag.
På apoteket frågade jag efter vanlig tunn gasbinda som man klipper så mycket eller så lite man behöver av rullen.
Ifall du inte visste det innan kan jag berätta att sådan gasbinda finns inte längre. De olika typer av bandage som jag erbjöds hade strech, framställd av olja och något fall också viskos, det vill säga träfiber.
Eftersom jag varken vill ha olja - petrolium - eller trä i min marmeland fick jag inrikta mig på något annat.
Förra gången jag kokade marmelad klarade jag mig med blotta förskräckelsen - det fanns inga kärnor i frukten. Å andra sidan hade marmeladen svårt att stelna. Därför behöver jag ha apelsiner med kärnor, eller befria en citron från sina kärnor.
Efter en stund på apoteket hittade jag lösningen: sterila kompresser av gasväv. Så nu kan jag koka marmelad tio gånger - det fanns nämligen tio kompresser i förpackningen.
Den sterilitet som fanns när kompresserna packades, försvinner när jag öppnar förpackningen som omger varje enskild kompress.
Torsdag 03 mar 2011, 11:57
Nej, det handlar inte om fisk och fiske, även om jag är en stor konsument av havslevande djur. Jag funderar på flygmat och statistik.
Skyscanners har låtit 1200 flygresenärer rösta om vilket flygbolag som hade den bästa maten under perioden november 2010 - januari 2011. Drygt 1000 slumpvis valda brukar vara ett representativt underlag.
Jag antar att undersökningen gäller bolag där mat ingår under resan, inte bara något litet att tugga på. Lågprisflygen faller därmed bort. En plastig Ryanairmacka skulle aldrig släppas in i SJ:s buffévagn, jag lovar.
Inte ens på SAS ingår mat på alla Europeiska resor - det beror helt och hållet på vart du ska och hur mycket du betalar. Först när det blir fråga om interkontinentala resor som mat, dryck och snacks serveras utan att plånboken behöver tas fram.
Lufthansa, samarbetspartner med SAS, bjuder på en varm måltid under i stort sett alla resor som tar mer än 1 1/2 timme, oavsett biljettpris. Lufthansa kommer på andra plats i omröstningen efter Emirates.
Flög Lufthansa för fyra-fem år sedan år sedan. Har inget minne av maten som serverades då, bara att vinet till maten serverades ur literflaskor. Det var ett sätt att minska planets vikt skulle jag tro, istället för att passagerarna fick miniflaskor med drycken.
Air France som bara kom på en tiondeplats har jag godare minnen av, fast de ligger än längre tillbaka i tiden.
Senaste reguljärflygturen skedde med British Airways, faktiskt i november under mätningsperioden. Jag blev förvånad över hur fantastiskt god maten var. Inför hemresan ett par veckor senare var jag fylld av förväntan... och blev besviken. Maten nådde inte alls upp till den tidigare måltidens nivå.
Var på skalan BA kom har jag inte lyckats ta reda ut. Fast det vet ju alla Englandsresenärer - det är inte för maten man reser till ö-riken, även om den någon gång kan vara bra.
Tisdag 22 feb 2011, 12:37
Sedan mannen bröt benet i alperna i en grusig backe, går vi ganska försiktigt på grus - sommar som vinter. Man vill ju inte bli liggande med benet i gips.
Därför lade vi pannorna i djupa veck och undrade hur butiken tänkt sig, när vi härom dagen fick ett reklamblad med rubriken Halksand.
Halksand!?
Som om det inte är halt nog ändå? Vem köper sand för att halka mer?
Torsdag 17 feb 2011, 13:09
Jag ser i en kvällstidningen på nätet, att en kvinna som i somras brände sedlar på Gotland har kommit ihop sig med SJ.
Kvinnan, Gudrun Schyman för att vara exakt, tog en taxi när tåget inte kunde transportera henne mellan två städer i Mellansverige. Hon hade en tid att passa och vill att SJ ska betala.
Det kan man förstå. Men så får man inte göra enligt SJ.
SJ ska ge dem som ville, men inte fick bli passagerare eftersom tåget inte kom, lov att ta taxi om man sedaan ska komma med räkningen till det transportföretaget.
Om kvinnan, för att hon är kändis och twittrar om saken, verkligen får ersättning för taxiresan är för tidigt att uttala sig om. Jag skulle emellertid tro att hon behöver dem, riksdagspensionen till trots. Hon eldade ju upp en hel del sedlar i somras.
Fredag 11 feb 2011, 17:05
I morgon går internationella möbelmässan i Stockholm in på sin sista dag. Det är ett evenemang som hos journalisterna kräver ett stort mått av personlighetsklyvning eller beslutsförmåga.
Ett exempel bara: i tisdags, som var första mässdagen hölls tre pressinformationer klockan 11.00. En halvtimme senare var det ytterligare två, halv två var det två pressinformationer, klockan två var det - just precis - två pressinfo, klockan halv tre var det två och klockan tre ytterligare tre. Ni ska också veta att det hölls pressinformation från olika företag/ verksamheter både före klockan 11 och efter klockan 15.
Det gäller med andra ord att välja. Precis som det gäller att välja vilka evenemang man går på kvällstid. Däremellan ska jobbet - intervjuer och faktainsamling ske bland utställarna.
Journalister som visar intresse för något företags nya produkter får vanligen en inbjudan till kvällsvisning, ofta i kombination med ett glas vin, eller två och någonting att tugga på. För det mesta är det lite musik i bakgrunden, ett par dj:ar eller någon liten jazzgrupp.
Andra, inte riktigt lika många, bjuder in till specialvisning till frukost, då utan alkohol och musik.
Första mässkvällen hade 12 företag visning eller evenemang av något slag i sina visningslokaler i Stockholm. Andra kvällen var det 15. Tredje kvällen över 20 och ikväll är det en handfull. Nu har jag bara räknat dem, där det krävs en personlig inbjudan för att släppas in.
Till dessa sammankomster kommer inte bara press, utan också kolleger och designer för att utbyta kloka tankar, mingla med glas i handen eller bara sitta skönt i en soffa, efter mycket springande eller stående på det hårda mässgolvet.
Flertalet hinner inte avverka så många kvällssammankomster, eftersom de är spridda över huvudsstadens mer centrala delar, Vasastan, Östermalm och Söder. Men några är duktiga, formgivartrion Claesson Koivisto Rune exempelvis. Delar av den, har jag stött på ett flertal gånger de senaste åren. Herrarna är aktiva inom sitt yrke och ofta engagerade på flera håll på kvällarna. Men de kommer även och minglar hos företag där de inte har gjort några möbler.
Kanske är livet sådant i huvudstaden - syns du inte i minglet, så finns du inte...
Fredag 04 feb 2011, 12:05
Det har blivit dyrare att inte ta med matlåda till jobbet. Möjligen har det också blivit något dyrare att ta med matlåda. Det beror ju på vad man har lagat hemma.
Den prisstegringen kan hänföras till att ett antal råvaror har blivit dyrare. Har du sett vad en brödlev kostar nu för tiden? Hutlöst!
Att det har blivit dyrare att äta på lokal har flera orsaker. En analytisk kollega påminde mig om den för ett år sedan genomförda kassareformen. Näringsidkarna skulle byta kassaapparater till sådana som var mer svåra att fuska med.
De nya maskinerna kostade ett antal tusenlappar. Dessutom skulle inte vara lika lätt att undgå moms som tidigare. Klart att sådan märks på priset.
Det är skatteverket som står för kontrollen att kassaregistren efter 1 januari 2010 är i enlighet med lagen. Det är samma myndighet som ger ut instruktioner om traktamenten och hur dessa deklareras. Nu citerar jag myndighetens beskrivning av traktamenten:
"Traktamente är en ersättning som man som anställd kan få av sin arbetsgivare när man reser i tjänsten. Traktamentet ska täcka de ökade levnadskostnaderna under tjänsteresan, dvs. utgifter för logi, högre måltidskostnader än vanligt och diverse småutgifter."
Detta får mig att leta i mitt rikhaltiga förråd av gamla papper. Se där, där hittar jag bestämmelser som just har fyllt 21 år. De anger en timersättning om 10:70 vid flerdygns förrättning och ett kvällstillägg à 68 kronor.
Och vad gäller för 2011? En titt på Skatteverkets hemsida ger vid handen att 10:70 är fortfarande aktuellt precis som 68 kronor.
Jag vet inte var man kan äta en bit mat på kvällen - dit räknar jag varken hamburgerier eller korvakok - för 68 kronor. En hundralapp räcker inte heller när man är på tjänsteresa i främmande stad och inte hittar det billigaste matstället.
Det har hänt en del med inflation, krogpriser och kassaregister sedan den 1 februari 1990. Men ingenting med de sk skattefria traktamentena. Undrar just varför.
Onsdag 02 feb 2011, 15:14
Han visste vad han gjorde - Karl-Alfred menar jag, seriefiguren som med lätthet hällde i sig en hel burk spenat för att bli stark.
Vem kunde ana att han hade rätt?
Forskare vid Karolinska Institutet i Solna, professorerna Eddie Weitzberg och Jon Lundberg, har kommit fram till att nitrat i vissa grönsaker som spenat, rödbetor och mangold har en stärkande effekt, vilket innebär att musklerna kan arbeta med mindre syre än annars. Nitratet kan höja både din och min prestationsförmåga, liksom idrottarnas.
Viktigast är att inta nitratet i naturlig form, dvs i form av någon grönsak.
Men det tycker inte Livsmedelsverket. I en rapport daterad 13/7 2010 som ligger på Internet, konstaterar forskarna Per Ola Darnerud och Nils-Gunnar Ilbäck bland annat:
"Nitrat har inte resulterat i cancer i djurförsök, medan nitrit har visat antydan till cancerframkallande effekter i form av förändringar i magsäcken hos honmöss. Vissa nitrosaminer ger dock med säkerhet upphov till tumörer hos djuren. Nitrosaminer kan bildas utifrån nitrat och nitrit i djuret."
Det finns inget säkert samband mellan nitrat/nitrit och cancer, men nitrat och nitrit, som tas upp från mag-tarmkanalen och leder till endogen nitrosaminbildning, är troligen cancerframkallande för människor, menar samma forskare.
Nu stämmer inte gårdagens sanning överens med dagens. Om Karls- Alfred hade funnits i verkligheten skulle han ha i dagsläget ha varit superstark. Förra sommaren kunde han däremot ha ådragit sig en allvarlig sjukdom.
Själv plockar jag fram mina mangoldknippen ur kylskåpet ikväll, sköljer dem kallt, kokar nerverna i vatten och fräser bladen i smör, kryddar och äter. Sedan tar jag plats på gåbandet, stärkt av kunskapen att mina muskler kan arbeta med mindre syre än annars.
Måndag 31 jan 2011, 16:44
Demonstrationer och upplopp mot presidenten i Alger, i Tunis, i Khartoum (Sudan) och i Kairo. Någon som är förvånad? Möjligen turisterna som har bott i skyddade all inclusive-anläggningar? Den som rört sig i städerna borde inte vara överraskad.
Om man med utgångspunkt från klädseln - nu tänker jag inte på kombinationen långa kjolar och dåliga tider - kan avgöra graden av fritt tänkande i ett land, då är de här länderna goda exempel. Tunis, Alger och Kairo, besökte jag för första gången mellan 1972 och 1975, Khartoum tio år senare.
I Tunis såg jag någon enstaka kvinna i abaya, traditionell fotsid svart dräkt kombinerad med huvudbonad, 1972. I Alger såg jag en enda, jag minns att jag kommenterade det för mitt resesällskap. I Kairo var det fler, men inte påtagligt många.
Återkomst till Tunis under sent 80-tal. Jag såg något fler traditionellt klädda kvinnor, men framför allt - alla journalisters främsta informatör - taxichauffören, visade sig ha starka fundamentalistiska böjelser.
Alger har jag på grund av inbördeskriget och åren av nattliga räder valt att inte återvända till ännu.
Khartoum, hade just när kollegan och jag kom till Sudan, bevittnat hur den nytillträdde presidenten beordrat att all alkohol skulle tömmas ut i Nilen. Vittnen vi träffade berättade om dofterna som spreds. Året var 1985.
Med en muslimsk president har det redan börjat gnissla i relationerna med de kristna i södra delarna av landet. Så länge vi befann oss i huvudstaden valde jag de långärmade överdelarna och långa kjolarna som jag hade packat ned. Jag var inte ensam om det.
Nästa utblick blev Kairo och Egypten 1996 i samband med ett reportage på Egyptiska museet. Där lärde jag känna en ung museianställd som bar huvudduk, ute som inne. Hon hade inte gjort det så länge, men sa att det kändes tryggare när hon rörde sig ute på stan.
Tio år senare var det dags för ett nytt besök i Egypten, där Egyptiska museet, pyramiderna i Giza och Alexandria stod på programmet. Jag träffade samma kvinna, som fortfarande bar en elegant huvudduk. Ute på stan, i tunnelbanan, knäppte jag ett par bilder i riktning mot kön till vagnen längst bak - den mansfria vagnen - om uttrycket tillåts.
När jag tittar på bilderna nu, ser jag att med ett enda undantag har alla kvinnor fotsida kjolar. Undantaget har en knälång kappa och under den långbyxor. Alla hade sjalar på huvudet. En ung svenska jag känner valde samma typ av klädsel när hon skulle besöka sin egyptiske pojkvän för att, efter en billig flygstol till Hurghada, ta bussen till Kairo.
Jag bläddrar vidare bland bilderna och ser den på polisen som jag fotograferade när vi lämnat en restaurang strax intill pyramiderna i Giza.
Han står med ryggen mot mig och kikar fram bakom den vita bussen. I handen har han ett modernt vapen med kikarsikte.
Det är fem år sedan.
Bilden av den beväpnade polisen fick mig att undra över situationen i Bangkok, Thailands huvudstad, som sett en orolig vinter.
Senaste nytt på Bangkok posts hemsida berättar att regeringen flyger ned ett plan till Kairo för att ta hem thailändare. Hem till vad?
Fredag 28 jan 2011, 11:46
Miljöminister Andreas Carlgren vill placera ut vargvalpar redan i vår, hörde jag på nyheterna i morse.
Idén väcker frågor. Som den här: är alla vargar som kommit till genom inavel i de svenska skogarna avlivade? Om inte, hur ska jägarna kunna skilja de djurparksfödda vargvalparna från de som fötts ute i naturen?
Om jägarna har lite is i magen kan de kanske tåla sig och se det är en fullvuxen eller en ung varg de har i siktet - och undvika att skjuta de unga. Men det fungerar bara första vintern. Tvååriga vargar som lever i vilt tillstånd, är sannolikt lika stora oavsett var de har fötts.
För att ytterligare komplicera ministerns enkla lösning, så vet man inte hur många av djurparksvargarna, som innan de kom under männinskans vård, är resultatet av inavel och därmed har genetiska defekter som inte alls skulle förbättre skogens vilda vargstam.
Samme minister vill importera vilda finska vargar - inget ont om dem - men hur ska jägarna vid nästa avskjutning kunna skilja de finska från de inavlade svenska?
Prata med dem?
Tror inte det.
Det är nog så herr minister - och nu tar jag till två gamla sanningar - den ena visserligen lätt travesterad: I mörkret är alla vargar grå. Hur man vänder sig har man rumpan bak.
Onsdag 26 jan 2011, 10:09
Det kan verka storstilat att ett visst möbelföretag skänker 25 öre till Rädda barnen varje gång en kund drar sitt Family-kort i kassan. Summan har legat kvar under många år. Den tillkom när 25-öringen var ett betalningsmedel.
När jag senast släpptes loss i möbelvaruhuset och drog kortet för att betala sonens nya säng (julklapp) ett par nya stolar, gardiner, en byrå, lite porslin, värmeljus och servetter plus en del annat som man alltid plockar till sig under vandringen med inköpsvagnen, stannade summan på närmare 10 000 kronor.
Då frågade jag grabben i kassan - som självklart inte har något att säga till om - ifall det gick att framföra till ledningen att det vore rimligt att en så stor summa som en krona kunde skänkas till välgörande ändamål. Det blir i mitt fall en tiondels promille om jag räknar rätt.
Hans kommentar hörde jag inte. Men de närmste i kassakön log och tyckte nog inte att jag tog i.
Mot bakgrund av de miljarder som varje år undgår svensk beskattning, läs artiklarna i dagens BT, är 25 öre per draget Familykort inte mycket. Det krävs faktiskt att fyra Familykunder handlar för att möbelföretaget ska skänka en summa som motsvara det minsta mynt vi har idag...
För min del får Ingvar Kamprad och hans familj gärna tjäna pengar - man kan ju utgå ifrån att de gör det eftersom möbelföretaget växer och växer. Men att istället för att betala skatt i de länder företaget verkar, försöka framstå som generös genom att skänka smulor, det gör bara den som saknar moralkompass.
Tisdag 25 jan 2011, 14:58
Jag googlade egentligen efter något helt annat, eller någon helt annan: imamen Abd al Haqq Kielan, när jag upptäckte att han enligt Wikipedia (vars faktagranskning i och för sig inte är 100-procentig) är ingift i Långarydssläkten.
Släkten uppges vara världens mest dokumenterade och har över 200 000 medlemmar, inklusive ingifta.
Dit räknas inte jag. Men jag har en nära och kär släkting som är medlem, så jag räknar mig som släkt-i-släkten.
Och nördig som man är letar jag naturligtvis upp antalet vetenskapsmän/-kvinnor i denna utforskade släkt. De var inte många, enligt ovannämnda källa bara fyra.
Två av dem har jag träffat personligen: Hans-Uno Bengtsson och Vivi Täckholm. Som journalist ska man inte ha favoritet, men jag träffade Vivi privat, var hemma i hennes våning i Kairo, drack kaffe och åt sockerkaka och blev stormförtjust i henne. Böckerna som hon skrev under sina många år i Egyptens huvudstad står fortfarande på min "böcker-som-ska-läsas-listan". Åtminstone några av dem: Öknen blommar, Faraos blomster och Egyptisk vardag.
Att Långarydssläkten har sitt ursprung i Småland, nära gränsen till Halland vet förstås de flesta sjuhäringar. Här som det finns så många medlemmar av släkten, mina släkt-i-släktingar.
Fredag 14 jan 2011, 11:39
Vi har ett djupt, kallt kylskåp. Emellanåt har vi försökt höja temperaturen något, om inte annat för att minska elförbrukningen. Men effekten är minimal på temperaturen.
Däremot så håller sig det mesta i "evighet". Turkisk yoghurt klara sig en eller en och en halv månad efter sista förbrukningsdag om den inte har öppnats. Ostkakan som vi åt till kvällsmat i veckan hade "gått över tiden" cirka 14 dagar. Mjölk och grädde klara sig i oöppnad förpackning minst en vecka efter sista förbrukningsdag, oftast två. Om förpackningen är öppnad händer det att den inte passerar lukt- och smakcensuren, fast inte alltid.
Gissa om jag blev glad när jag såg att Konsumentföreningen Stockholm uppmanar både konsumenter och butiker att sänka temperaturen från åtta till fem grader i kylskåp och kylar. Hållbarheten ökar radikalt. Matkontot minskar eftersom vi sällan behöver slänga maten och miljön skonas. Minskad konsumtion leder i förlängningen till färre transporter.
Lätt som en plätt - just det äggen. Äggen håller sig också långt över utsatt tid. Och de blir så mycket lättare att skala om de är lite äldre.
Måste ändå erkänna att det har hänt att något blivit förstört på grund av kyla. Potatisen som förvarades längst ned i en rotfruktslåda frös härom veckan - borde ha tänkt på att värmen stiger uppåt...
Chefredaktörsbloggen
Stefan Eklund
Chefredaktör. Född 1961 i Norrköping, men mestadels uppvuxen i Borås och Viskafors. Chefredaktör sedan 2010, tidigare kulturchef på BT och Svenska Dagbladet.
Bloggar om Borås Tidning och publicistiska frågor, men även om andra aktuella ämnen inom samhälle, kultur och politik.
stefan.eklund@bt.se
Telefon: 033-700 07 08
Följ Krister Perssons Bukblogg
[Uppdaterad 2012-01-02]
Jag har varit på BT i över 20 år och är numera en tung allmänreporter - 109 kilo.
Jag är en försöksperson.
Och den här bloggen ska handla om just det, mitt försök att hitta formen, att gå ner i vikt.
Häng med!
Ät mindre, rör dig mer. Där har vi receptet. Följ BT:s reporter Krister Persson under våren när han försöker komma i form.
Jag är inte viktig. Jag är överviktig. Men nu ska det bli ändring. Tio kilo ner. Tio centimeter mindre buk. Nu inleds operation (kr)isterbuk.
Näringslivsbloggen
[Uppdaterad 2012-01-21]
BT:s Ingemar Brink bloggar dagligen, mest kring näringsliv, mycket i Sjuhärad.
Basketbloggen
[2011-10-07]
Magnus Stråhle bloggar om basket.
Matbloggen
[Uppdaterad 2011-05-13]
Recept, tips och härliga smakupplevelser.
Kockarna Mats Ahlberg och Göran Nilsson bloggar om mat på bt.se.
BT:s bildblogg
[Uppdaterad 2011-05-13]
Kolla in tidningens bästa bilder: Juholts mustasch, skräcken på Liseberg, snedseglare i Viskan och många fler.
Modebloggen - dimensioner av mode
[Uppdaterad 2011-08-15]
Maria von Wachenfeldt och Anna-Maria Ivstedt om olika dimensioner av mode.
Colting
[Uppdaterad 2011-05-13]
Jonas Colting om sig själv, på ett väldigt ocensurerat sätt.
"Jag skyr inte att sticka ut hakan".
Skrot- och skräpbloggen
[Uppdaterad 2011-05-18]
Sandra Karlsson om att göra nya saker av gammal bråte.
''Man kan återanvända grejer.''
Hockeyhustrun
[Uppdaterad 2011-05-13]
Caroline Rydell bloggar om hur det är att vara gift med en hockeyspelare.
huvudnyheter just nu
